Christel har sina rötter i Östergötland och lämnade för ett drygt år sedan jobbet på Örebro läns museum för att bli ansvarig på Linköpings Slotts- & domkyrkomuseum.
Sedan dess har hon farit fram som en virvelvind, hittat undangömda skatter, fått proffs på medeltida textilier på Uppsala universitet att forska kring exakt hur det textila relikskrinet, där biskop Nicolaus Hermannis huvud förvarades, är tillverkat och dessutom låtit digitalisera hela skrinet så att museibesökarna själv kan zooma in minsta stygn.
Via digitaliseringen framträder skrinet i helt ny dager, som det en gång såg ut med sina smaragder, rubiner och bergskristaller.
I Sverige finns bara fyra sådana relikskrin, tre på Historiska museet i Stockholm och ett i Linköping.
– Tanken med att lägga helgonskallar i askar var att de kunde bäras omkring och komma många nära. Det var ett sätt att närma sig Gud och via locket kunde man kyssa skallen.
– När Gustav Vasa sedan skulle rensa ut katolicismen försvann helgonskallarna.
Och så detta med den lilla pergamentlappen som gjort skrinet för skallar ännu häftigare.
– I september dök det via Stockholms Historiska museum upp en liten pergamentlapp som har fungerat som stöd bakom tyget när de Birgittinska nunnorna i Vadstena broderade skrinet. Lappen härstammar från en gårdsförteckningslista runt Vadstena, senast daterad 1466.
Skrinet är alltså äldre än man trott.
– Nu finns det tecken på att även huvudet efter Heliga Birgittas dotter, Katarina av Vadstena, har vilat i skrinet. Visst är det häftigt, utbrister Christel när hon i turbofart ger mig (som aldrig varit i museet fast jag bott i stan i 30 år) en guidning.
I samband med att slottet renoverades på 1990-talet dök det upp dokument från ett stort kyrkomöte som visade att slottets anor var 300 år äldre.
– De äldsta delarna är från 1100-talets mitt och inte från 1400-talet, säger Christel Storm. Det gör slottet till Sveriges äldsta profana byggnad och unikt i världen.
På museets tre plan i norra flygeln finns mängder av klenoder, som många Linköpingsbor tycks helt ovetande om, enligt Christel. Som mängder av medeltidskläder, manshöga kandelabrar, en altarduk från 1400-talet tillverkad av nunnorna i Vadstena och Brasks biskopskåpa, en gång beströdd med sötvattenspärlor.
– Frågan är om inte slottet är mer känt ute i världen än här hemma. Vi har haft katoliker från världens alla hörn som faller i gråt över helgonföremålen och kineser som är hänförda över de medeltida textiliernas silkestrådar, som färdats hit via kameler på ”Sidenvägen”.
Christel tror att slottets liv i skuggan kan bero på att det saknar tinnar och torn. Det har det dock haft.
– I slutet av 1700-talet togs de bort på nästan alla slott eftersom det ansågs omodernt. Slotten i Kalmar, Vadstena och Gripsholm fick senare tillbaka lite tinnar och torn, på måfå, som man trodde det kunde ha sett ut. Även Vasaborgen Linköpings slott gjordes äldre och det sattes upp tinnar och torn även här - men de togs ner på 1930-talet igen. Därav dagens ”oslottsliga” utseende.
Christel hoppas dock att fler svenskar, och i synnerhet östgötar, ska få upp ögonen för slottets historia och museets innehåll.
– Jag menar, folk snackar om att Birger Jarl grundlade Stockholm, men det var ju här Bjälboätten i praktiken verkade och hade sitt maktcenter. Han är mer vår än stockholmarnas!