Snugganparken är en stor del i Linköpings kommuns satsning på miljön kring Stångån och vattenvägen Kinda kanal. 2013 rasade en del av kanalbanken och 2015 startade projektet med själva parken.
– Sammanlagt är det en stor satsning. Vi har lagt 20 miljoner kronor på parken och anläggningen mot vattnet, säger kommunalrådet Elias Aguirre (S).
Det är det värt menar Aguirre som kallar området för "Linköpingsbornas vardagsrum". Hela satsningen på området kring ån, som ska stäcka sig från Landeryd till Roxen, har en budget på 35 miljoner kronor.
Ann-Karin Qvist och Isabelle lyssnar när Håkan Bäck, i rollen som mjölnardrängen Emil Johansson, berättar om området Snuggan. Att snugga betydde att plocka det allra sista, i det här fallet ur vattnets kraft för att driva kvarnen.
–Det ser jättefint ut. Här har varit lite eftersatt och det är kul att de gjort något åt det, säger Anna-Karin.
Isabelle är mest sugen på en korv och att prova gå på lina.
Idag visar sig en skygg höstsol, men på vintern har Snugganparken en av Tannefors mest populära pulkabackar.
– Vi får kanske hitta någon annan stans att åka. Jag har barn som går i skolan här också, och de kanske tycker att det är lite tråkigt, menar Anna-Karin.
Marie Fredin är projektledaren som sett till att parken liknar arkitektens vision, uppfyller kommunens krav och passar de som vistas i parken.
– Vi har kvar en del av pulkabacken och har också format om den så att man kan åka på kortsidorna. Jag var här på vintern för att titta på hur backen användes. Tanken har varit att jobba med, inte mot, naturen. Det som gör den här platsen så vacker är formationerna som landskapet har. Därför följer bänkarna höjdkurvan och vi valde att hålla det väldigt enkelt.
Gångvägarna runt ån används flitigt för både avkoppling och motion. I Snugganparken har ett efterlängtat utegym tagit form.
– Vi har valt en ganska enkel utformning. Man ska kunna hitta sitt eget sätt att träna, så vi har byggt in mycket flexibilitet, förklarar Marie Fredin.
Ann-Margret Olsson Margareta Nilsson är båda uppvuxna i Tannefors och har många minnen från området kring ån.
– Jag började i småskolan på Snuggan 1950 och sedan har jag gått nio år i skolan här i Tannefors, berättar Margareta.
– Det blev ju jättefint! Jag är uppvuxen på Liegatan och då lekte vi alltid här nere vid Stångån, fast vi inte fick, fnissar Ann-Margret.