Ramen som Arne Thorfinn har med sig illustrerar hur mycket plats varje person får nere i skyddsrummet om det är fullt – 85 gånger 85 centimeter.
Nere i skyddsrummet i Vasastan är det tomt. Bara några cyklar, och en eldriven minibil, står i det 100 kvadratmeter stora utrymmet. Här ska 122 personer få plats om Linköping exempelvis utsätts för en bombattack.
– Jag blev själv förvånad när jag kom ner här. På många ställen används skyddsrummen som förrådsutrymme, men inte här, säger Arne Thorfinn, boende i närheten.
Han visar sina grannar runt i källaren. De bor alla i huset bredvid, men är på besök för att se hur deras närmaste skyddsrum ser ut.
Turen är på initiativ av bostadsrättsföreningens grupp för beredskap. Den startades för ett år sedan, och en av de åtta engagerade är Arne Thorfinn.
– Så här mycket plats får var och en, säger han och håller upp en hemmasnickrad fyrkant i trä.
Den är mindre än en kvadratmeter. 85 cm gånger 85 centimeter för att vara exakt.
En av besökarna påpekar att det redan nu känns ganska instängt.
– Hur blir det då när det är folk här? säger hon.
Om det blir förhöjt beredskapsläge ska skyddsrummet vara iordningställt inom 48 timmar, enligt kraven från MSB. Tanken är att man ska kunna befinna sig i det i tre dygn.
Men det är inte några toppmoderniteter som ska användas om det blir skarpt läge idag. I Linköping har det inte byggts nya skyddsrum sedan 1990-talet, och de flesta rummen har inte blivit besiktigade på över 20 år. Många har kvar material som ställdes på plats när de byggdes efter kriget på 1950-talet.
Så är det även här.
Stålhinkar med ordet "beredskap" skrivet i röd färg står staplade i varandra. Om det blir krig ska de fyllas med vatten så att varje person får minst tre liter vätska om dagen. Längst in i hörnet står en gammal brandsläckare.
– Det är lite antikrundan här, säger Arne.
– Men var finns toaletterna, frågar sig en av grannarna.
– Det är de här, säger Arne och pekar på några tunnor i trä.
"Det är lite antikrundan här", säger Arne Thorfinn. Träkärlen, som kan användas för att hålla vatten eller som toa, är närmre 70 år gamla, och ska snart bytas ut mot plastvarianter.
Intill skyddsrummet finns ett mindre rum med diverse saker som behövs om krisen eller kriget kommer, som vattenhinkar, gasfilter och enkla toaletteranordningar.
Om det blir förhöjd beredskap ska de monteras upp inne i skyddsrummet. Träplank ska sättas upp runt om så att det blir ett litet bås. Sen får man uträtta sina ärenden i påsar.
– Det är ju lite äckligt, men det är ju under en begränsad tid. Och allt det här ska bytas ut om någon månad, då blir det plast istället.
Några som är på plats är makarna Evelyn och Johan Von Der Burg.
– Nöden har ingen lag heter det ju, måste man så måste man, säger Johan.
Men Evelyn är förvånad över att det här är allt som finns.
– Det finns ingen första-hjälpen-låda. Och det hade ju varit bra med en hjärtstartare, konstaterar hon.
Och så var det ju det här med vem som får tillgång till skyddsrummet.
– Finns det någon prioritering mellan vi som bor här och folk som bor längre bort?
Nej, det är först till kvarn som gäller, får hon som svar.
– Men regeln är att man inte får stänga ute någon, fast att det är fullt. Och husdjur får inte följa med, säger Arne.
Johan och Evelyn Von Der Burg fick en visning av skyddsrummet. "Det finns ingen första-hjälpen-låda. Det hade ju varit bra med en hjärtstartare", konstaterar Evelyn efter att ha fått lära sig vad som finns och inte finns där nere.
Dalcie Lönnebrant var en av besökarna på rundturen i skyddsrummet. "Det är viktigt att vi får lära oss det här, det känns bra och tryggt", säger hon.
En av besökarna påpekar att dörrarna inte ser så tjocka ut. Ändå är det byggt för att hålla om en bomb slår ner fem meter ifrån. Väggarna är förstärkta med extra armering, och en anläggning som ska se till att det är bra ventilation finns i ett av hörnen.
Om den inte fungerar får man veva manuellt.
– Det sägs att det är ganska tungt, säger Arne och fortsätter:
– Men det här skyddsrummet uppfyller alltså kraven, trots att det är 70 år gammalt.
En sista fråga kommer upp. Vem är det som ansvarar för att skyddsrummet iordningställs?
– Det är lite oklart i nuläget. Det är inte bara fastighetsägaren, utan allmänheten ska också hjälpas åt – och det är ju vi, säger Arne och sträcker ut händerna mot sina grannar.