En påpasslig läsare hittade häromdagen ett präktigt fält av den här växten, i trakterna av Svartmåla. Han uppger att ett flertal av växterna var så höga som 2,5 meter, men det fanns också de som dryga metern högre.
Från början är det här en trädgårdsväxt som upptäcktes i Sverige någon i gång i början av 1900-talet. Men enligt Artdatabanken finns en uppgift om att det första svenska fyndet faktiskt gjordes 1894 här i länet. Dock har det påståendet inte kunnat styrkas.
Växten är från början en trädgårdsväxt. Men det visade sig dock att denna – måste man säga – ståtliga växt på intet vis lät sig hejdas av trädgårdsgränser. Sedan införseln så har den spridit sig och är på många ställen en ganska vanlig – men ovälkommen – gäst i floran.
Just nu står bekämpningen av växten stilla. Skälet är en EU-förordning om invasiva främmande arter som kom 2015. Den förordningen är i sin tur skälet till att en svensk förordning om bekämpning togs bort hos Jordbruksverket. Därmed finns ingen tillsynsmyndighet, eftersom länsstyrelsen – som ska ha det – ännu inte fått uppdraget.
– Lagstiftningsmässigt är det just nu i ett vakuum, det finns inte ens en förordning. Men det hindrar inte att man bekämpar jättelokan på sig egen mark, säger Yvonne Lundell, på Naturvårdsverket.
Finns den på kommunal mark står det också kommunen helt fritt att agera för att ta bort den.
Det är växtsaften som gör Jättelokan farlig och får man den på sig ska man undvika sol på just de påverkade områdena.
Varje år kontaktar människor Giftinformationscentralen om Jättelokan. Men inte fler i år än tidigare.
Att någon har kommit till skada genom att äta av växten, det har Helene Salomonsson på giftinformationscentralen aldrig hört talas om.