"Jag har bara köpt reglarna och nätet, resten har jag hittat eller fått", säger hönsmamma Helena Mellberg.
Helena Mellberg i Malmslätt har alltid velat ha höns. För äggen, för att de låter så mysigt och för att de är sällskapliga.
Så när hon gratis fick ta över en murken lekstuga spann hon loss. Varför inte fixa ett hönshus som går i stil med hennes eget, vitt med rött tegeltak?
Taket var murket, men Helena kom över begagnade tegelpannor, gratis mellanbitar på en brädgård och sten från ett annat håll. Det enda hon köpte nytt var reglar och ett rovdjurssäkert svetsat putsnät.
Helena har följt regelboken till punkt och pricka. Det svetsade putsnätet är nedgrävt en bra bit i marken för att inte rovdjur ska kunna gräva sig in. Vanligt hönsnät är bara till för att hålla hönsen inne, men bits lätt sönder av rovdjur som vill in.
– Jag älskar återbruk och läste på vad de behöver för att sysselsätta sig och må bra. Ett gammalt bildäck fick bli ett dammbad.
Dammbad behöver hönsen för att kunna mota ohyra. Deras lögande för tankarna till romerska badorgier, när de liggande och med slutna ögon njutningsfullt skvätter upp sand mellan fjädrarna med fötterna.
Barnbarnet Elvira, 5 år, gillar att gosa med mormors höns. Och jo, det stämmer att Helena går barfota i sitt hönshus. Här är rent som katten och varje ny liten bajshög plockas upp med en kattlådespade.
Men i Hiltons yttergård finns också prång att gömma sig under, en stege att klättra upp på och – en gunga. Jo, många höns gillar faktiskt att gunga. I Helenas lilla flock är det särskilt Chanelle som gärna tar sig en åktur.
När det var dags för insidan spann Helen loss helt. Eller vad sägs om kristallkrona och medaljongtapet?
– Ja, haha, men lampan är en billig i plast från Rusta med en ledslinga. Och tapeter har jag hur mycket som helst av. Jag älskar fina tapeter och köper enstaka rullar när de reas ut, så att tapetsera om den här lilla ytan när de blir smutsiga eller trasiga är snabbt gjort.
– Jag begriper såklart att hönsen struntar i de här detaljerna, men jag har gjort det för min egen skull. Om jag nu ska vara här inne ofta får det gärna vara mysigt.
Helena Mellberg har alltid velat ha egna höns och umgås mycket med dem för att de ska bli tama.
Med glimten i ögat har Helena döpt de lite finare dvärgsilkeshönsen till Chanelle och Dior. Två dvärgkochin och en dvärgpaduan har fått de lite mer hönsklingande namnen Agda, Britta och Siv.
I sitt hus har Helena en voljär med undulater. Det började med en skadad fågel från Slaka djurhem och sen rullade det på.
Dvärgsilkeshöns är söta som socker.
Varför just fåglar?
– De är lätta att få tama, vackra, relativt enkla, billiga – och de behöver inte ständigt sällskap av mig eftersom de är flockdjur och har varandra. Dessutom blir jag så rofylld av dem.
Mmm. En annan hönsmamma kan bara skrocka instämmande.