-- Bilen ser kul ut, och när den var ny låg den i miljöklass 1. Och så är den ju grön, vilket avgjorde bilköpet, säger hon med ett klurigt leende.
Att vara miljöpartist och ha sportbil kan tyckas vara något som inte går att förena. Men, som hon säger, även miljöpartister kör bil. Men kanske inte så ofta.
-- Jag tycker det är roligt med bilar, åtminstone tyckte jag det förr. Jag har ägt en Volvo P1800 och Mercedes 190 SL, ja jag har haft många olika bilar. Det är en speciell känsla att köra bil. Jag tror att bilen är något som tilltalar alla människor.
Gunilla Wetterling använder bilen mycket på fritiden, när hon besöker torpstället utanför stan, vänner i Skåne och för att kunna idka sitt stora intresse, fågelskådning.
-- Det sämsta med bilen är att det inte går att sova i den. Jag har försökt några gånger när jag varit ute och tittat på fåglar. Då passar nog en kombi bättre.
Gunilla Wetterling har inga planer på att byta bil, trots att den är stöldbegärlig. Sportbilen har stulits två gånger, och båda gångerna av samma gärningsman.
Hon erkänner att bilen behövs i samhället, men man ska inte vara beroende av den. Det måste finnas bra kommunikationer, och politikerna bör underlätta för folk att kunna ställa bilen och ta buss och tåg i stället. Att cykla till jobbet, och det går upp till en mil, är det absolut bästa.
För Gunilla Wetterling säger förnuftet något helt annat än att det är kul att köra bil. Hon talar om miljön, luftföroreningar, försurningar, buller och trafikolyckor.
Om alternativa bränslen som biogas (bäst i dag) och det som kommer i framtiden, bränsle-celler.
Men trots att bilarna blir snålare och miljövänligare vill hon inte att bilarna ska breda ut sig. Bilen tar plats i samhället, anser hon, och det går åt massor med naturresurser att tillverka dem.