Hon vill stå upp, ha det ljust och personligt med tavlor och växter.
Han vill sitta ned, ha det mörkt, tyst och ha stängd dörr.
Hon promenerar med grannen då och då under dagen.
Han springer efter jobbet.
Så ser det ut hemma hos Åsa och Jonas på Poppelvägen i Linköping sedan i början av mars.
Åsa har inrett ett pyttelitet rum med ett nyinköpt höj- och sänkbart skrivbord, skärmen på väggen och en lätt sviktande ståmatta på golvet.
– Jag hittade ett skrivbord som inte är så djupt och som passar perfekt i det här trånga utrymmet. Mammas tavlor på väggarna gör mig glad, säger Åsa, som har 25 000 kolleger runt om i världen och 200 av dem stationerade på Linköpingskontoret.
– Dem i andra länder är jag van att umgås digitalt med, och de i Manilla i Filippinerna besökte jag tidigare en gång per år. Men jag saknar verkligen kompisarna på Linköpingskontoret. Småpratet och skratten.
De digitala mötena blir inte samma sak, men hon har aldrig kameran på och skippar sminket. Det är skönt.
– Jag skulle säga att jag jobbar lika mycket oavsett om jag arbetar på kontoret eller hemifrån. Jag har samma grundrutiner och har inga problem att separera jobb och fritid. På det stora hela fungerar det väldigt bra.
– Men jag har full förståelse för att läget är mycket värre om man bor trångt och har hemmavarande barn.
I andra änden av huset sitter maken Jonas i något som närmast för tankarna till en kolkällare. Eller ett tonårsrum kanske. Helsvart inredning och fönsterlöst. Två skärmar är snudd på de enda ljuskällorna. Han sitter i många digitala möten och behöver kunna stänga dörren för att inte störa eller bli störd.
– Visst finns det fördelar. Man har nära till jobbet, kommer snabbt hem, kan utföra lite hushållssysslor under dagens gång, kan jobba i badbyxor, ta ett dopp i polen och vara barfota, men i övrigt är det bara nackdelar.
Normalt sätt åker Jonas till Stockholm och träffar viktiga ny nyckelpersoner en gång i veckan. Nu går inte det.
– "Bread and butter"-ärenden går väl an, men de mer komplicerade sakerna är en helt annan femma. Problem som vid fysiska möten tar timmar att finna en lösning på tar nu dagar. Dessutom är det väldigt lätt med missförstånd när i princip all kommunikation sker i skrift.
– Ja, inflikar Åsa. Det är verkligen något man blivit varse under pandemin. Vikten av exakthet i hur man uttrycker sig.
Om Åsa har lätt för att strukturera dagen har Jonas det svårare. Det är ett sammelsurium av mejl – och jobb varje sekund.
– Gränsen mellan jobb och fritid har minskat, jag har knappt ro att äta lunch, än mindre gå en promenad. Men jag försöker springa efter jobbet och saknar undervattens-rugbyn jag normalt spelar två gånger i veckan.
Sammantaget gillar inte Jonas läget.
– Det är faktiskt rätt värdelöst med hemarbete för min del. Men mer för att det är trögjobbat än tråkigt.
Hur påverkas relationen när man är i varandras närhet såväl dag- som kvällstid?
– Vi ses ändå inte så mycket, utom vid lunchen, säger Åsa. Jonas sitter mest i möten bakom en stängd dörr, men ibland mejlar vi varandra.
– Nej, jag tycker inte att vi är nämnvärt mer störda eller irriterade på varandra nu, men det är klart att det är roligare att ses efter jobbet när man har varit på varsitt håll.
En liten rutin paret infört är att Åsa varje dag fixar hämtmat från olika restauranger.
I dag blev det raggmunk och fläsk. Gott var man än befinner sig, guschelöv.