Modern, positiv och varmt minimalistisk, det är så Henrik Sandberg beskriver sin inredningsstil. Basen i hemmet är svart, orange och rött. För tillfället i alla fall. Henrik målar och möblerar ofta om i den 56 kvadratmeter stora lägenheten.
Det senaste hemmaprojektet har varit att måla om väggarna i vardagsrummet. En av de orangea fondväggarna pryder ett tryck med ordet "Lounge" som är vänt på sidan.
- Jag tycker om hotell med häftig, modern design. Och lounger tycker jag om väldigt mycket, de känns lyxiga och hela idén att de enbart är gjorda för att umgås gillar jag, säger Henrik.
I vardagsrummet finns flera tavlor målade på canvasduk som Henrik själv har gjort, den som hänger över teven matchar den mörkröda mattan under Ikea-bordet. Bumerangen som står på en hylla intill soffan skvallrar om att han reser mycket.
Det är också från resorna, gärna storstäder, han hämtar sin inspiration, men även från filmer och inredningstidningar.
- Jag reser utomlands kanske två gånger om året. Om några veckor åker jag till Palma, eller ja Mallorca ligger det ju på, men Palma låter coolare. Jag tittar alltid på arkitekturen när jag är ute och reser. Jag gillar gamla kolonialhus och höga, nya glasbyggnader som står i kontrast till dem.
Intresset för design har alltid funnits där. Att jobba med inredning och design har känts som en självklarhet sedan han var barn. Drömmen är att jobba med inredning och grafisk design på en designbyrå. Kanske starta eget företag i framtiden.
Drömhemmet är ett loft på Manhattan med öppen planlösning och stora fönster med utsikt över Central Park. Eller en i centrala Sydney, kring Darling Harbour.
- Men om tio år tror jag att jag bor i Stockholm, eller i någon europeisk storstad, kanske London.
Vilken är din favoritdesignerbutik?
- Nu handlar jag mest från Ikea, men det beror främst på min budget. Hade jag vart rikare hade jag handlat på inredningsaffären The One i Stockholm. Jag hade köpt ett matbord där ifrån, de är riktigt snygga.
Vad är det fulaste man kan ha hemma?
- Bulliga skinnsoffor. Jag förstår inte varför alla köper såna och ställer dem i vardagsrummet. Jag menar, varför vill man ha en soffa som ser ut att ha 300-kilos fettvalkar? De är bara så fruktansvärt fula och alldeles för stora för svenska vardagsrum. De är inredningsvärldens svar på foppatofflor.