I början av 1920-talet öppnade Henrik Gröndahl lanthandel i Maspelösa, som på den tiden var ett blomstrande samhälle. Järnvägen Linköping–Fågelsta var i drift sedan 1897 och runt stationen i Maspelösa startades nya verksamheter, som kaféer, bageri, postkontor, telegrafstation, bryggeri, slakteri, åkeri, pensionat, skrädderi, skomakarverkstad och sadelmakeri.
H Gröndahl Speceri & Diverseaffär hade konkurrens av flera handelsbodar i byn, men affärerna verkar ha gått bra. Henrik Gröndahl gjorde reklam för att man i hans butik kunde köpa både Oscaria skodon och Helsingborgs galoscher. En stor sortering av strumpor erbjöds också, liksom tapeter, tyger och "periodens bomullsgarn".
En februaridag 1925 satte sig handlare Gröndahl och författade ett brev. Hans hustru hade just kommit hem från en tio dagar lång vistelse på Linköpings Lasarett efter en strumaoperation och Henrik ville uttrycka sin tacksamhet. Han lade ner brevet i en godislåda av trä från Mazetti och gömde den i en trappa.
Så här skrev han bland annat i brevet:
"Till mina efterkommande som kommer att hitta denna lilla av mig nedsatta låda meddelas att jag är den lycklige ägaren av min kära hustru Jenny och 4 barn, Rut, Karin, Bo och Lars, tillika ägaren av denna lägenhet Lillebo, vilken är skuldfri, allt stora och goda gåvor av vår allra störste Fader i himmelen, vilken jag har att tacka för allt. Dessutom har jag en god handelsaffär, som jag och min hustru sköter, med en årlig omsättning av 6 300 kronor."
I trälådan lade Henrik Gröndahl också ner en ettöring, en tvåöring och ett vykort på handelsboden, med familjen samlad framför. På kortet har han skrivit att han gav huset namnet Lillebo, "därmed betecknande att vi äro små oansenlige menniskor som här bo".
Ett nummer av Östgöta Correspondenten, daterat 28 februari 1925, hamnade också i lådan.
Tidningens längsta artikel denna dag handlade om sockerbetsodlingens framtid i Östergötland. En betydligt kortare text berättade om förändringar i regeringen efter statsminister Hjalmar Brantings frånfälle några dagar tidigare, där det bland annat noterades att den nya handelsministern C E Svensson var född i Gammalkil. Nya forskarrön tydde på att metallsalter kunde bota både tuberkulos och kräfta, smörpriset stod i 4,10 kr/kg och is var en vanlig annonsvara. Några artiklar känns obehagligt aktuella, med rapporter om dyrtidstillägg, ryska försök att erövra nya territorier och strider mellan turkiska och kurdiska trupper.
I närapå ett sekel låg den Gröndahlska tidskapseln gömd i den inbyggda trappan. Där kunde den ha varit dold för evigt, om inte Henrik Gröndahls namne, Henrik Larsson, bestämt sig för att ta fram kofoten.
– Trappan var alldeles för smal och brant, så när vi renoverade huset ville vi byta ut den. Vi rev trappväggen – och där stod lådan. Det var förstås spännande att öppna den och läsa brevet, berättar Henrik.
Willy Svahn, mäklaren som sålde huset, berättar att det inte är helt ovanligt med liknande tidskapslar i gamla hus.
– Men jag har nog aldrig sett någon som är så här fin. Många hittas förmodligen aldrig, säger han.
Till sist, Henrik, vad ska du göra med lådan?
– Jag har inte tänkt på det ... Men jag kanske ska lägga ner en ny tidning med artikeln som du skriver nu – och gömma lådan någonstans. Så kan en framtida husägare hitta den om 100 år.