Såväl veteraner som aktiva deltog i minneshögtiden. Anförda av kapten Henric Westman marscherade veteranerna i Stångebro kompani, vars äldste officer Westman var, förbi regementets fanor.
Vår stad
I februari 1925 lade den socialdemokratiska regeringen, stödda av det frisinnade folkpartiet, fram sitt förslag på ett nedbantat försvar. Linköping drabbades hårt. I 4 och I 5 skulle slås samman till ett förminskat regemente. Det positiva för vår bygd var att F 3, tillhörande det nyskapade flygvapnet, skulle sättas upp på Malmen.
Neddragningarna innebar såväl att antalet anställda som antalet värnpliktiga vid garnisonen minskade kraftigt. Det påverkade även en rad icke militära verksamheter. Det gällde exempelvis de näringsidkare som när garnisonen togs i drift lockats starta nya företag med militärer som målgrupp, bland annat läderaffärer och militärskrädderier. Garnisonens inköp var även viktiga för stadens handlare. Vidare hade kaféer och biografer blomstrat tack vare de värnpliktiga.
Stadens politiker – liksom företrädare för näringslivet – förde fram rader av argument mot nedskärningarna i Linköping. Namninsamlingar genomfördes. Politiker, intressegrupper och landshövding Trolle gjorde flera uppvaktningar av kungen, försvarsministern Per Albin Hansson och försvarsutskottets ordförande den frisinnade C G Ekman, vars partigrupp Socialdemokraterna var beroende av.
När Linköping skulle bli garnisonsstad gjorde staden betydande satsningar. Det gällde distributionskapaciteten på el, vatten och gas liksom anläggandet av gator inklusive entrén till garnisonsområdet.
Stadsfullmäktiges ordförande Carl Sederblad påpekade att Linköping till synes förgäves gjort betydande satsningar för att bli garnisonsstad, exempelvis genom betydande markköp. Staden hade även dimensionerat vattentornet, anlagt nya gator samt ledningar för gas och el för att klara distributionen till regementena. Staden skulle nu drabbas såväl av direkta som indirekta ekonomiska förluster. Det senare gällde att minskad handel och rörelser skulle leda till minskade skatteintäkter.
Sederblad avslutade med att: ”Var och en måste, oavsett politisk åsikt, inse att följderna för Linköpings vidkommande bliva av ödesdiger beskaffenhet”.
Garnisonen togs i bruk hösten 1922 och invigdes av kronprins Gustaf Adolf den 9 april 1923. Anläggningen hann dock inte att färdigställas innan det stod klart att väsentliga neddragningar skulle ske.
Inget hjälpte. Förlusterna var betydande för Linköping, men viss mark kom att återlämnas till staden.
1925 års beslut innebar en bantning av försvarskostnaderna med drygt 40 procent. Det skulle vara genomfört den 1 januari 1928. Redan 1930 tillsattes en ny försvarsberedning. År 1936 fattades ett nytt försvarsbeslut som innebar att Lv2 lokaliserades till Linköping.
Under 1900-talet minskade Linköpings befolkning endast under två år, 1928 och 1998. Garnisonen lades ned 1997.