Det anser Lärarförbundets ordförande i Linköping, Sandra Wahlström. Hon är självklart glad över lönesatsningen.
– Jättebra med en kommun som tar ansvar, det gör inte alla, säger hon.
Men, säger hon, man måste jobba på flera plan. Det handlar inte bara om lön utan också om andra villkor. Själv är hon allvarligt oroad över den konstanta lärarbristen som nu är akut i kommunen.
– Vi måste få bättre framförhållning. Nu sägs lärare upp och två år senare upptäcks att de behövs. Vi vet ju hur många eleverna är och vi vet hur många lärare som går i pension. Det borde inte vara svårt att planera, säger hon.
Pia Lövgren är lärare i psykologi och kommunikation på Folkungaskolan. Hon säger inte nej till ett lönelyft för lärare och tycker till och med att det börjar ljusna lite i attityden mot lärare.
Själv trivs hon bra i yrket, men konstaterar att arbetet tar mycket mera tid i dag än för några år sedan. Det har hänt att hon ångrat sitt yrkesval, men inte särskilt ofta.
– Kanske när provhögarna hopar sig, säger hon med ett skratt.
Något som hon tror har bidragit till att läraryrket förlorat i status är myten om att lärare har så mycket ledigt.
– Den måste vi verkligen göra upp med, säger hon.
I en av Folkungaskolans korridorer sitter Johanna Fahlgren och Daniel Andersson. Båda är 17 år och går i samma klass, samhällsprogrammet med beteendeinriktning. De tror absolut att högre lön kan inspirera till lärarstudier.
Daniel har själv siktet inställt på att plugga till lärare.
– Ja, än har jag ingen bättre plan i alla fall, säger han.
j