Marie Asmarson, 36, jobbar på Linköpings arbetsförmedling sedan ett år tillbaka och innan dess arbetade hon i Norrköping. Hennes uppdrag går ut på att stödja de nyanlända och påskynda deras väg ut i arbete eller utbildning. Hon ska också matcha företagens behov med de nyanländas kompetens. Under två år, som är den period nyanlända är inskrivna inom etableringsuppdraget, ska mycket uträttas för att uppnå målet. En person anses vara etablerad när man har arbetat i minst ett halvår eller har uppnått högre studier.
– Min fokus ligger alltid på att få människor ut i arbete eller mot utbildning. Men vägen dit ser olika ut för varje enskild person jag möter. Var och en har sin egen historia och sina egna förutsättningar. Målet är dock detsamma, säger Marie Asmarson.
När hon pratar om "olika förutsättningar" menar hon att en akademiker tampas med andra svårigheter än en kvinna från Somalia som saknar utbildning och arbetslivserfarenhet. De sistnämndas väg ut i arbetslivet är självklart mycket längre och tyngre men inte omöjlig.
– Kvinnor som aldrig har jobbat och kommer från länder där det är en norm att kvinnor ska ta hand om barn och hem, behöver motiveras för att vilja jobba och de måste få en fördjupad information om den svenska arbetsmarknaden. Många behöver också hjälp med att upptäcka vad de vill och kan jobba med. Och här krävs även att man arbetar med männens inställning till jämstäldhet, säger hon.
Marie Asmarson är imponerad av många som hon möter och av deras ansträngningar för att gå vidare och bidra till samhället.
– När jag, som lever i trygghet, möter personer som har varit med om fruktansvärda saker tänker jag ibland att om jag hade varit i deras kläder skulle jag inte ens kunna gå ur sängen. Men de kämpar och ger inte upp. Det är en inspiration för mig och mina kollegor på arbetsförmedlingen, säger hon.
Marie Asmarson anser att Arbetsförmedlingens roll i integrationen är viktig men för att uppnå en lyckad integration måste hela samhället börja inkludera människor. Pratar man om integration utan inkludering då missbrukar man ordet. Och mångfald får man på köpet när man har en inkluderande integration.
– Jag inkluderar Lamis och Nasrin, två kvinnor från Syrien genom min fokus på matchning. Den ena jobbar nu som receptionist på en privat klinik, medan den andra fick tjänst som lärarassistent på en kommunal skola. Jag inkluderar Ninib, John och Elias, de också från Syrien, som jobbar på en butik respektive en restaurang. På så sätt får Sverige också ta del av den enorma kompetensen som kommer. Vi får inte tappa fokus, säger hon.
Hon har just avslutat ett möte mellan en arbetsgivare och flera personer som ville och kunde ta jobb där. Den tacksamhet som hon ofta blir översköljd med är svår att beskriva.
– När vi hjälper en arbetslös person och en arbetsgivare att hitta varandra hjälper vi inte bara en individ. Vi hjälper också den individens familj och barn. Då minskar risken att familjen blir bidragsberoende. Det är även bra för barnen som ser att föräldrarna har ett arbete att gå till och att de tack vare arbetet har mat på bordet, säger hon.
Därför vill hon så gärna lyfta fram arbetsförmedlingens och sina kollegors insatser. Visst är hon medveten om att mycket kan vara ännu bättre men det finns också bra saker.
– Det är politiker som bestämmer hur regelverket ska vara, vi tillämpar det bara. Men vi gör vårt yttersta att få så många som möjligt att hitta rätt på arbetsmarknaden, säger Marie Asmarson.