Den 7 juni hade Helene Trygg jobbat natt på sjukhuset och kom hem till Ådalagatan vid 07.30-tiden på morgonen. Det var då hon såg den svarta lådcykeln som hon sedan larmade polisen om, som Sveriges Radio Östergötland var först med att berätta. Cykeln var parkerad med bakhjulet inåt i cykelstället utanför hennes hus.
– Jag blev irriterad, för den stod i vägen och var parkerad där jag brukar ha min cykel. Det var därför jag reagerade. Jag hade aldrig sett den förut, säger hon.
Hon lyckades ställa in sin egen cykel bredvid lådcykeln och gick hem, till lägenheten på femte våningen, för att sova. Men hon vaknade snart av den enorma smällen.
– Först trodde jag det var åskan. Så såg jag att blomkrukorna hade ramlat ner. Men min lägenhet var inte så skadad som flera andra.
Hon ringde in tipset om cykeln till polisen på fredagen.
– Först var jag så chockad att jag inte tänkte på det, men efter att ha pratat med en kompis om saken ringde jag polisen.
– Det var en svart cykel med låda, men många tidningar har haft bild på cyklar med tre hjul. Jag tror att det bara var en vanlig cykel med två hjul och en låda.
Hur säker är du på att bomben fanns i cykelns låda?– Jag känner mig övertygad, sedan kan jag ju inte säga det helt säkert. Men jag har ju aldrig sett cykeln förut och det var ju där bomben exploderade. Jag tycker ju att det känns helt klart.
När hon efter explosionen skulle lämna platsen och ta sin egen cykel fanns bara en svart hög kvar. I efterhand har hon känt sig skakad av att hon var så nära bomben.
– Det har varit en del tankar om vad som hänt om jag hade öppnat locket. Hade jag kunnat förhindra något? Eller vad hade hänt? Usch, det har känts jobbigt.
I dag är hon är lättad över att skadorna efter explosionen inte blev värre och att den inte tog någons liv.
– Det är ju naturligtvis allra viktigast.
– Men visst har det här ställt till det för mig ändå. Jag får inte komma hem och hämta mina saker. Jag har semester om två veckor men har ingen bikini, inga klänningar. Ingenting. Visst, det är bara saker, men det är lite störande i livet. Det enda jag fick med mig var ett par gamla shorts och träningskläder.
När hon får komma tillbaka till sin lägenhet vet hon inte. Stångåstaden har sagt att det kan dröja några veckor.
– Det är ju lite oklart hur lång tid "några veckor" är. Men de har ändå skött sig bra, tycker jag. De har ringt och frågat hur det är vid ett par tillfällen. Vi har också fått information efter hand och från den 1 augusti har jag en evakueringslägenhet, säger Helene Trygg.