Som av en händelse träffar vi Diana Saleh på Raoul Wallenbergs födelsedag. Den 4 augusti var det 103 år sedan affärsmannen, diplomaten och Andra världskrigs-hjälten föddes, och det står färska blommor vid minnesmärket på Raoul Wallenbergs plats mittemot Östergötlands museum i Linköping.
Diana Saleh har ingen direkt relation till Wallenberg, men är så klart inspirerad och imponerad av det han gjorde för att rädda judar undan nazismen på 40-talet. Och i november kommer hon att kunna lära känna honom bättre, då hon är medbjuden på en resa till Budapest för att gå i Wallenbergs fotspår. Innan dess, 27 augusti, ska hon uppmärksammas vid en ceremoni på Raoul Wallenbergs dag i Stockholm.
Allt detta för att Diana Saleh är en av årets fem vinnare av Raoul Wallenberg Academys pris Ungt kurage.
– Det betyder oerhört mycket. Jag blev jätteglad när jag fick beskedet och att det stod att mitt engagemang var inspirerande för andra ungdomar. Jag vill verkligen inspirera andra att ha mod att våga göra skillnad, säger hon.
Främst får hon priset för sitt engagemang i projektet "Simma för livet". Förra året samlade hon och projektet in 87 500 kronor till rent vatten och sanitet i Etiopien.
– Jag har haft en aktiv roll och marknadsfört kampanjen på min gymnasieskola. Det gav resultat, säger hon.
Men det är inte det enda hon är engagerad i. Hon är även uppmärksammats i Corren när hon och skolkamraten Oskar Jiang utarbetade en app som samlar all information om Katedralskolan. Utöver det har hon startat Humans of Katedral för att främja gemenskap i skolan, engagerat sig i IT-rådet, ett debattsällskap och Amnesty. Bland annat.
– Jag tycker om att engagera mig. Jag blir så glad av det. Jag har alltid iakttagit saker och när chansen att agera kommer tar jag den, säger hon.
Har du alltid engagerat dig i saker?
– Ja. Jo, det tror jag. I början var jag lite rädd att sticka ut, men det har ändrats. Jag har insett att man måste sticka ut för att kunna göra något i samhället.
Känner du att du riskerar något genom ditt engagemang?
– Nej, men jag tror att jag var rädd för att riskera något.
Nu är hon prisad för sitt civilkurage. Ett ord hon gärna pratar om, och som hon tycker behöver breddas. Hon ser det som en aktiv, osjälvisk och moralisk handling, men som inte behöver vara av Raoul Wallenberg-kaliber.
– Många associerar civilkurage med människor som riskerar sitt liv för att rädda andra människor. Men glömmer att det också handlar om att förebygga såna extrema situationer.
Hur ägnar man sig åt förebyggande civilkurage då?
– Man griper in när någon blir illa bemött och uppmärksammar saker genom kunskap. Säger hej i korridoren. Det krävs inte så mycket egentligen.
I juni tog hon studenten från Katedralskolan, och snart börjar hon på Linköpings universitet, där hon ska studera till civilingenjör inom design och produktutveckling. Några tydliga nya idéer på vad hon ska engagera sig i utöver det har hon inte.
– Mina engagemang är spontana. Vi får vänta och se, helt enkelt.
Vilken samhällsfråga engagerar dig mest just nu?
– Just nu är det situationen i Kurdistan som tar på mig lite. När man har familj och släkt och vänner i ett land där det är ständig oro. Det är tråkigt när omvärlden är så passiv. Men det är extra viktigt att fortsätta förebygga så att sådana extrema situationer inte uppkommer här, när man fortfarande kan agera.