Vårsolen har letat sig fram och smälter snön så att leran suger tag i skorna när jag stiger ur bilen. Genast hör jag en tupp gala på håll och när jag ser mig om upptäcker jag flera små hönshus som makarna Göransson håller fulla med liv - och ägg under våren och sommaren.
Här finns även katter, kaniner, några får och köttdjur, men det är hönsen som ligger Lena varmast om hjärtat.
– Jag är uppvuxen med höns och har även jobbat som djurskötare på Valla i flera år. Men det är hönsen och tupparna som jag alltid tyckt bäst om. De är små och man kan klappa dem och ha dem i knäet, säger hon.
Dottern Karolina,5, är ivrig att visa runt bland djuren. Hon går vant in bland hönsen och lyfter då och då upp en ny ras i famnen. Fast vissa av tupparna gillar inte det oanmälda besöket. Däremot har de inget emot mutan de får, cornflakes.
– Jag tycker inte om Hasse för han pickar på mig, erkänner Karolina.
Under de åtta år som Lena fött upp höns på gården har hon också lyckats med att ta fram flera spännande korsningar.
– Det har blivit som en sport, säger hon och ler.
Här finns exempelvis kombinationer av dvärgkochi, silke och leghorn och färgerna går i alla tecken. De flesta har yviga fjäderdräkter och en del ser rent av ut att ha små pälsstövlar på fötterna.
Även äggen som hönorna värper finns i olika färger, vita, bruna och gröna. De sistnämna värps efter inblandning av en grönvärpartupp, vars anlag är dominant.
Men äter sina fåglar gör inte Göranssons som namngett de flesta och ser dem som sina familjemedlemmar.
– Vi har dem bara för ägg och sällskap, poängterar Lena Göransson.
Vill du läsa Lenas blogg se: