My: Jag valde program efter intresse, visste inte vad jag ville bli och ville inte låsa mig. Jag visste inte var bristyrkena fanns, kanske hade en sådan vetskap gjort att jag valt annorlunda. Nu lutar jag åt att utbilda mig till lågstadielärare, här eller i Göteborg. Det finns en hets i dag kring vad man ska ”bli”, att man tidigt ska ha det klart för sig. Å andra sidan har det blivit mer accepterat att göra något annat än att plugga efter gymnasiet, som att dra till Norge och jobba eller sticka ut och resa. Det senare funderar jag själv på, om jag lyckas få ett sommarjobb. Det nya betygssystemet är krångligt, varken vi eller lärarna har koll och det har blivit mycket svårare att få riktigt höga betyg.
Lisa: Både intresse och framtida jobbinriktning fick styra. Jag vill arbeta med samhällsfrågor. Jag funderar på jurist eller journalist. Var bristyrkena fanns visste jag inte, men det hade inte påverkat mitt val. Betygssystemet fungerar inte bra. Lärarna är vilse och lägger in extraprov eftersom de utifrån kriterierna som finns inte vet hur de ska bedöma. Många elever känner stress och press och mår dåligt. Det gör jag också när jag går in på olika högskoleutbildningar och ser vilka oerhört höga poäng som krävs. Vi har en enda kurator på skolan och hon är fullbokad precis hela tiden. Det här är problem som skolorna måste ta på stort allvar. Efter studenten ska jag ta en paus från studierna och jobba på Östenssons i ett år.
My och Lisa om utbildningen: Jättebra. Man får en helhetsbil av samhället och olika skeenden när exempelvis samhällskunskap och psykologi läggs samman. Det är toppen. Att som i grundskolan läsa om andra världskriget, utan reflektioner kring exempelvis de psykologiska mekanismerna före och efter kriget, gav inget sammanhang.
Olivia: Mitt teaterintresse fick styra. Samtidigt ville jag gå ett högskoleförberedande program. Jag visste inget om var jobben fanns och egentligen är det ju rätt dumt att man som 14-15-åring ska välja yrkesinriktning. Jag var splittrad, skoltrött och ville mest ha kul. Nu efteråt kan jag ångra lite att jag inte sökte ett yrkesförberedande program, som frisör, för nu är jag ännu mer skoltrött. Det nya betygssystemet tycker jag är bra eftersom det finns fler nivåer. Om framtiden vet jag inte så mycket. Programmet har varit en kul erfarenhet, men jag tror inte jag går vidare på det spåret. Nu vill jag se världen och funderar på att åka till Norge för att spara ihop pengar.
Ellen: Teater har alltid varit mitt stora intresse, men det viktigaste var att utbildningen var högskoleförberedande. Jag visste inget om var de lediga jobben fanns och det hade heller inte påverkat mitt val. Det var svårt att komma in i nya betygssystemet och det är svårare än förr att få de högsta betygen. Å andra sidan är det mer rättvist, med fler mellanbetyg. Framtiden är oviss. Min dröm är att stå på scenen, men inte som skådespelare utan som sångerska. Det är inget att förlita sig på så jag måste fundera ut en plan B. Nu vill jag jobba som au pair eller liknande och sedan söka en sångutbildning i något engelsktalande land.
Olivia och Ellen om utbildningen: Att öva scenframträdanden är utvecklande, oavsett vad man ska göra i framtiden. Programmet har spätt på självkänslan rejält. Mycket eget ansvar har gjort oss säkrare, mognare och mer vuxna helt enkelt.
Oliver: Jag visste sedan sexan att jag skulle bli snickare, precis som pappa, och var säker på att få jobb efter utbildningen. Han hade, och har, koll på branschen. Jag är en praktiker och tycker att nya betygen är mindre bra. Om du har A på allt i ett ämne så räcker det med en enda dålig dag på en uppgift för att du ska få B i slutbetyg. Jag har valt till matte, svenska och engelska för att få högskolebehörighet. Efter två år som snickare, det är då man får full lön, siktar jag på att vidareutbilda mig till byggnadsingenjör.
Morgan: Jag gick ett år på Sam på Katedral eftersom jag ville få en så bred utbildning som möjligt. Jag trivdes inte. Bara sitta still och plugga, plugga, plugga. Så jag hoppade av efter första året, började på bygg och är säker på att få jobb efteråt. På grundskolan fick vi aldrig någon information om var bristyrkena fanns. Dåligt. Nya betygssystemet är bra, även om det blir lite godtyckligt och många lärare tycks ha missuppfattat kriterierna. Det har ju till och med Skolverket erkänt. Jag har valt till de ämnen som krävs för att få högskolebehörighet. Precis som Oliver har jag siktet inställt på att efter några år som snickare utbilda mig till byggnadsingenjör, som pappa.
Ida: Intresset fick styra. Alla i min familj är praktiska och gillar skapande. Att jag med all sannolikhet skulle få jobb efter utbildningen visste jag också. Jag älskar att jobba praktiskt och klassrumslektioner är verkligen inget för mig. Jag har inte valt till några ämnen och funderar inte på att läsa vidare. I framtiden vill jag jobba som snickare någonstans och drömmer om att bygga mitt eget hus, ett bastant ett. Jag längtar verkligen ut i yrket!
Oliver, Morgan och Ida om utbildningen: Vid jul i tvåan väljer man inriktning. De flesta vill gå trä, men eftersom platserna är begränsade kommer inte alla in där. Bland oss som gjorde det är stämningen bra, alla vill och är motiverade. Lärarna är pedagogiska och väldigt positiva. Bra också att det är så mycket praktik så att man verkligen får känna på vad yrket innebär.