– Ja, jag hörde ingenting, säger Pär Björkman, och grannen Jesper Aronsson håller med.
– Nä, inte ett ljud, säger han när han hämtar sin cykel precis intill grentrasslet.
Han är nog den gladaste cykelägaren av dem som parkerat intill gårdshuset. Inte en skråma på Jesper Aronssons cykel, men alldeles intill står helt demolerade fordon.
– Trädet kunde ju lika gärna ha fallit mot huset intill, där det finns ett äldreboende, säger Pär Björkman. Och ibland står det bilar parkerade här. Det gjorde det inte i natt.
Vi står på innergården till ett hus vid Drottninggatan i Linköping. Det här päronträdet har vuxit här länge, och burit mycket frukt. Nu har det gått rätt av, det finns inte en enda förbindelse kvar ner i jorden, allt är murket.
– Det ser ut som om någon har ätit på träet, säger Pär Björkman.
Och visst är det gångar inne i det smuliga virket.
Stångåstadens områdesansvarige har varit och tittat på trädet, tagit bilder och lovat att skicka ett gäng som tar hand om alltihop.
– Det är inte särskilt länge sedan trädet beskars, det måste ha varit murket redan då när stegarna lutades mot stammen, säger Pär och berättar att han tänkte stretcha mot trädstammen efter motionsrundan så sent som igår.
– Tänk om jag hade lutat mig mot det och det hade fallit! säger han och skrattar. Det hade nog känts lite förvånande.
Alldeles intill det här trädet står ett annat, mycket större, med murgröna klättrande upp längs stammen. Och på granngården står ett annat fruktträd, redo att slå ut sina knoppar.