Målet är att ge människor så mycket hjälp och stöd i den öppna vården att ingen ska behöva läggas in på avdelning.
-- Ju tidigare en deprimerad patient får kontakt med vården, desto större möjlighet har vi att förhindra att patienten blir sämre, säger Lars Naimell, läkare på avdelning 37 på US.
Det talas mycket om bristen på vårdplatser i den psykiatriska vården. I Linköping räcker dagens 29 vårdplatser till (fördelat på två avdelningar) tycker personalen som Corren träffar på avd 37, psykkliniken, Universitetssjukhuset.
Här är alla positiva till att kliniken nu organiseras om mot ökad öppenvård, trots att det innebär färre tjänster inom den slutna vården (vård på avdelning). God tillgänglighet i den öppna vården är det absolut viktigaste för att minska trycket på vårdavdelningarna.
-- Folk blir inte alltid bättre av att ligga inne, säger Olof Tegsjö, vårdenhetschef på avd 37. Visionen är att patienterna ska få så mycket stöd i den öppna vården att slutenvården inte behövs alls.
-- Dit kommer vi aldrig att nå, men det måste vara dit vi siktar.
-- Det skulle finnas fler kommunala stödboenden, då skulle flera klara sig hemma, säger skötaren Els-Marie Frisk .
Avd 37 är specialiserad på affektivt psykiskt sjuka: svårt deprimerade eller manodepressiva patienter är exempel på det.
Behandlingen är en blandning av mediciner, samtalsterapi och ibland också elbehandling. Hur sjuk måste en patient vara för att bli inlagd på psykiatrisk vårdavdelning (gäller ej patienter som är intagna för tvångsvård)? Lars Naimell ger de två viktigaste kriterierna:
3 Han/hon överväger att ta livet av sig.
3 Patienten känner sig helt hjälplös.
Susanne, vi kan kalla den kvinna som jag träffar på avdelningen så, uppfyllde båda när hon blev inlagd för vård strax före jul. Då hade hon kämpat en månad hemma med sin depression.
-- Gör vad ni vill med mig tänkte jag; sy in mig sprätta upp mig, slå ihjäl mig. Mörkret kring mig var så djupt och stort att jag inte brydde mig längre, jag orkade inte mer. Att stiga upp ur sängen kändes mer oöverstigligt än att bestiga Mount Everest.
Susanne lider av depression sedan tio år tillbaka. Den kommer med mörkret på hösten. När ljuset återvänder är hon hur pigg och frisk som helst och lever helt normalt. Hon har arbete, är skild och lever med två tonårsbarn. Det är för deras skull hon är anonym, för egentligen skulle Susanne vilja berätta öppet om sin sjukdom. Men hon är rädd för att bli stämplad som en "psykpatient".
-- Det finns så många fördomar om psykiatrisk vård trots att depression är en folksjukdom.
Susanne har behandlats med mediciner och ljusterapi, men i höstas hjälpte inte det. För första gången måste hon läggas in och få elbehandling.
När Corren träffar Susanne har hon just fått sin elfte behandling med el. Hon är fortfarande lätt yr av narkosen och sitter och väntar på att bli hämtad av taxi.
Susanne fick flytta hem efter två veckor, men hon är fortfarande inskriven på avdelningen och personalen har telefonkontakt med henne varje dag.
-- De är min livlina, säger Susanne som åker till sjukhuset regelbundet för behandling.
Susanne har bara positiva ord att säga om tiden på avdelning 37. Hon känner sig otroligt väl bemött, och de egna fördomarna om vilka som hamnar på psykiatrisk avdelning fick sig en knäck.
Mordet på utrikesminister Anna Lindh och flera andra uppmärksammade våldsbrott förra året, kastade ljus över vården, eller rättare sagt bristen på vård, av svårt psykiskt störda människor som ofta har ett missbruk.
Debatten har gett medelsvensson en skev bild av psykiatrin, tycker alla jag träffar på avd 37, gruppen av psykiskt sjuka med så kallad dubbeldiagnos är så liten. Följden av debatten är att psykiskt sjuka i allmänhet stämplas som farliga. Många är också rädda för att söka psykvård, just på grund av rädsla att stämplas.
Finns det då inga farliga människor som psykiatrin missar?
-- Jag menar att vi tar hand om dem som behöver hjälp, säger Olof Tegsjö.
Storstadspsykiatrin är annorlunda, hävdar Lars Naimell. Där finns ett helt annat klientel av missbrukare och psykiskt sjuka och platsbrist ökar risken för att inte farliga människor tas om hand.
Dubbelmordet som begicks i Linköping i höstas, har inte ändrat uppfattningen här att psykiatrin har koll på läget. Lars Naimell berättar att han gick jour när morden inträffade.
Några timmar efter att nyheten om morden gått ut blev han uppringd av kvällstidningen Expressen som undrade om någon av psykklinikens patienter kunde misstänkas för att vara mördaren?
-- Den tanken hade inte ens slagit mig, säger Lars Naimell.