”Att bo i Skäggetorp är att bo i ett område där kvalitet – nu och i framtiden – står i centrum”.
Så marknadsfördes lägenheterna när Iréne flyttade in tillsammans med föräldrarna 1966. Standarden var med den tidens mått hög i Axelssons trea på 89 kvadratmeter. Här fanns badkar, kombinerat kyl- och svalskåp, centralantenn och plastbehandlade tapeter på väggarna. Ledningar var dragna för den som till äventyrs ville investera i moderniteter som frysskåp och egen tvättmaskin.
– Det var bara två hus byggda när vi flyttade in, resten var leråker, minns Iréne.
"Jag har inga laster och lever billigt"
Iréne flyttade in i den nybyggda lägenheten med sin mamma och pappa – och blev kvar. Någon egen familj blev det aldrig.
– Jag brukar säga att jag har barnen på bygden – jag har jobbat med barn i hela mitt liv. Som hemsyster åkte jag runt och hjälpte sjukskrivna mammor med deras barn.
Pappan gick bort redan på 1960-talet. 1991 var det mammans tur och sedan dess har Iréne bott ensam i sin rymliga trea. Månadsavgiften har stigit från de ursprungliga 590 kronorna till dagens 5 107.
– Med bostadsbidraget så går det. Jag har inga laster och lever billigt. Men visst borde jag väl egentligen flytta till något mindre. Jag har tittat på andra lägenheter, men det har inte blivit av.
Iréne trivs i Skäggetorp. Att området dras med ett mindre bra rykte är hon förstås medveten om.
– Det händer ofta att jag får försvara Skäggetorp. Bekanta ifrågasätter varför jag bor här. Men här är så tyst och lugnt! Händer det något är det borta på centrum och där bor ju inte jag.
Många alternativ
Den 50-årsjubilerande bostadsrättsföreningen, Gasellen, är Linköpings näst största med sina 546 lägenheter. På taken sitter en av landets största solcellsanläggningar och föreningen erbjuder bastu, gym, pingisrum, samlingslokal, övernattningslägenhet och snickeri.
Föreningen är livaktig med många aktiviteter och det händer att Iréne Axelsson är en av deltagarna. Datakurs, engelskakurs och släktforskning har det till exempel blivit genom åren för Iréne, och ibland går hon på trivselfika med underhållning.
– Men ofta hinner jag inte vara med. Jag är aktiv i Pingstkyrkan och så är jag med i en sånggrupp som sjunger på äldreboenden, berättar hon.