I "Nya Ljungsbro anslagstavla" kunde man i mÄndags (13 januari) se följande meddelande:
"Fiol med fodral upphittad i busskur vid centrum. InlÀmnad hos Hemköp och ÄterfÄs mot beskrivning."
Den som kunde beskriva den, och dÀrmed ocksÄ ÄterfÄ den, var elvaÄriga Jack Joelsson. Han minns hÀndelsen i detalj.
â Jag ska med bussen klockan fyra för att Ă„ka in till Linköping och musikskolan. Mamma ska möta mig i Linköping och pappa har köpt en biljett.
Med sig har han sin viola (som ocksÄ kallas altfiol. Den spelas pÄ samma sÀtt som violinen men har ett mörkare ljud och Àr större).
â Jag kommer till hĂ„llplatsen, sĂ€tter mig och lĂ€gger fodralet med violan bredvid mig.
Strax dÀrefter kommer bussen och Jack tar fram mobilen.
â DĂ„ ser jag att pappa inte har aktiverat biljetten, sĂ„ jag gör det innan jag kliver pĂ„.
Jack blir glad nÀr han ser att nÀstan alla platser högst upp i dubbeldÀckaren Àr lediga, och han vÀljer sin favoritplats lÀngst fram. DÀr sitter han i lugn och ro och lÀser sin Bamsetidning. Framme i Linköping möts han av sin mamma Malin som sÀger:
â Men var Ă€r ditt instrument?
Vad tÀnkte du dÄ?
â Ă h nej, nu blir mamma arg. Men nu slipper jag lektionen, sĂ€ger Jack och skrattar.
Malin ringde till sin make Magnus och bad honom kolla bÄde hemma och vid busshÄllplatsen. Men ingen viola stod att finna.
â Det var lite pinsamt att komma till musikskolan och sĂ€ga att vi hade tappat bort instrumentet. Men Jack fick pussla ihop allt han behövde för att vara med pĂ„ lektionen, berĂ€ttar Malin.
Under tiden Jack spelade hann Malin bÄde skriva till hittegods och be Magnus söka igenom tvÄ bussar.
â Men jag visste att den inte var pĂ„ bussen. Jag hade letat igenom noga sjĂ€lv, sĂ€ger Jack.
Malin tyckte ÀndÄ att det var lite konstigt.
â Det Ă€r ju ingen som vill stjĂ€la ett instrument, sĂ€ger hon och berĂ€ttar att violan byttes strax innan jul.
Barn vÀxer fort, och för att kunna spela mÄste man med Äldern byta storlek pÄ violan.
â Hos Bernt Nylund i Linköping "pantar" vi in den gamla mot en ny, sĂ€ger Malin som ocksĂ„ uppskattar vĂ€rdet pĂ„ violan till ungefĂ€r 5 000 kronor.
Den glömda violan var Jacks tredje, men den första han tappat bort.
NÀr Malin och Jack hade hoppat av bussen i Ljungsbro igen gick de förbi Hemköp.
â Det Ă€r inte mycket öppet hĂ€r pĂ„ kvĂ€llen, sĂ„ jag tĂ€nkte att vi fĂ„r ju Ă€ndĂ„ gĂ„ in pĂ„ Hemköp och frĂ„ga.
Och dÀr i förbutiken sÄg Jack ett violafodral med rosa bandet pÄ som utmÀrkande detalj.
â Det mĂ„ste ju vara min, tĂ€nkte jag, sĂ€ger Jack och tillĂ€gger att synen var en blandning mellan lĂ€ttnad och en kĂ€nsla av "jaha".
â Jag var rĂ€tt sĂ€ker pĂ„ att nĂ„gon snĂ€ll och skön person hade plockat upp den och tagit hand om den, sĂ€ger han.
Personalen pÄ Hemköp visste inte namnet pÄ personen som lÀmnat in violan.
â Vi tĂ€nkte pĂ„ Karl-Bertil Jonsson â "God jul frĂ„n en okĂ€nd vĂ€lgörare", sĂ€ger Malin och berĂ€ttar att hon efterĂ„t sĂ„g vĂ€lgörarens inlĂ€gg i Facebookgruppen.
â Vi har hört av oss och tackat innerligt, sĂ€ger Malin.
BÄde hon och hennes son tycker att de har lÀrt sig nÄgot av hÀndelsen.
â Jag kommer alltid att namna saker i fortsĂ€ttningen, sĂ€ger Malin.
â Jag har lĂ€rt mig att pappa alltid ska aktivera biljetten innan jag gĂ„r pĂ„ bussen, sĂ€ger Jack och tillĂ€gger:
â Det Ă€r inte mĂ€nskligt att inte göra misstag.
Han tror inte att han kommer att spela viola hela livet.
â Men jag kommer att komma till bok tre, i alla fall.