- Jag föll direkt, blev störtförälskad. Den där måste jag bara ha, tänkte jag, säger Ulla Lönn medan ögonen smeker den lilla läckerbiten med de smäckra formerna. Att färgen är socialiströd stör inte den biträdande regionchefen vid Svenskt Näringsliv.
- Sportiga bilar ska vara röda.
Vi har stämt träff vid Arbetets museum i Norrköping. Ulla leder en regional konferens och visar upp sin kärlek i en paus. Fotografen Mia blir alldeles till sig när Ulla cabbar ner.
- Va häftig! En sån vill jag ha.
Ulla Lönn skrattar. Säger att så där reagerar nästan alla kvinnor när de ser bilen.
- En riktig tjejbil är vad det är.
Peugeot 206 CC intar en särställning i det växande segmentet små plåtcabrioleter. Mercedes SLK var först, men den betydligt prisvänligare Peugeot 206 säljer bäst. 206:an är en förklaringar till varför franska Peugeot är fjärde mest sålda bilmärke i Sverige. Bara Volvo, Saab och Volkswagen är större. 2003 såldes 17 379 personvagnar av märket Peugeot i Sverige. 1998 såldes bara 4 000 bilar.
Ulla Lönn älskar sin bil. Visar stolt upp navkapslarna och putsar pedalerna när Mia ska fotografera.
140 000 kronor pungade hon ut med när plåtcabben köptes ny 2001.
Efter 5 600 mil är den en självklar del av hennes liv. Rättare sagt: 206:an har tillfört livet nya dimensioner.
- Jag åker mycket i jobbet. Förr var bilen ett färdmedel vilket som helst, ett hjälpmedel för att förflytta sig från en plats till en annan.
- I dag kör jag sällan på motorvägarna. Är det sommar cabbar jag ner och kör på mind-re vägar. Upptäcker nya miljöer och njuter av naturen.
- Bilåkandet tar längre tid i dag, men när jag kommer fram är jag fräsch och utvilad.
Och garanterat torr i håret efter morgonens dusch. Effektivare hårtork än en cabb finns inte.
Peugeot 206 CC bär sportbilens prägel. Men skenet bedrar. Den 4-cylindriga 1,6-litersmotorn är mera lallande lunk än turbojet. Ändå väcker bilen uppmärksamhet. Åtminstone i nercabbat skick. Plåtcabben består av två sektioner, som viks ner i bagageutrymmet.
- Jag blir glad av att köra den, och jag ser hur folk vrider på skallen och ler uppskattande när de ser den.
Ulla bor tillsammans med maken Roger i Linköping. Sönerna Oskar och Erik är utflugna. Men de lånar gärna 206:an. Helst på sommaren, förstås.
- Fast de är dåliga på att tvätta den efteråt.
Ulla växte upp i Mantorp. Den första bil hon minns hemifrån är en Peugeot.
- Röd med gul skinnklädsel. Underbart vacker.
Kanske därför hon fastnade för 206:an. Lite av back to basic.
Ulla har förstått av en del reaktioner att somliga betraktar det som utmanande att ratta det som åtminstone uppfattas som en liten sportcabb.
- Men jag skäms inte. Absolut inte. Man måste stå för sin bil. Den är en del av en själv. Varje gång jag sätter mig på förarplatsen och vrider om startnyckeln känns det som jag varit på NK och fyndat.
- Fast någon laståsna är hon förstås inte, säger Ulla och visar bagageutrymmet.
- Det får bli platta paket.
Ulla Lönn läste vad Gerda Antti, författaren, sa i serien Min bil för en vecka sen. Läste och nickade.
- Jag håller med. Bilen är frihet och oberoende.
- Tidigare hade vi en bil i familjen, och gissa vem som oftast hade den till jobbet. Men så en dag, när regnet stod som spön i backen och jag var genomblöt när jag kom till jobbet, tänkte jag att nä, nu ska jag ha egen bil.
Så blev det. Och tack vare sönernas motortidningar hittade hon rätt. Kanske inte mer än rätt att Oskar och Erik anser att morsan ska stå för bensinen när de lånar bilen.
Märke: Peugeot 206 CC
Årsmodell: 2001
Körsträcka: 1 700 mil/år
Bäst: Cabben
Sämst: Baksätet, "för de stackare som måste sitta där".
Betyg: 5.
Namn: Ulla Lönn
Yrke: Biträdande regionchef vid Svenskt Näringsliv i Östergötland/Södermanland.
Ort: Linköping