Vi möter Stig Gustafsson utanför den allmänna toaletten. Det märks redan innan han lägger femkronan i myntinkastet att han helst skulle vilja låta bli. När klicket från pengen ljuder och dörren går upp är det en minst sagt en naturlig reaktion att rygga tillbaka.
Riktigt äckligtToaletten är nerbajsad. På golvet ligger högar med tidningar och annat skräp och stanken utlöser en klökreflex.
– Jag reser mycket och använder fjärrbussarna men toaletterna på bussarna är inte de bekvämaste och jag har hittills sparat mig tills vi kommit fram till Linköping, förklarar han.
Det är det slut med nu.
– Att det finns människor som är abnorma är uppenbart men jag har aldrig sett något liknande och jag tycker att man måste reagera, annars är man flat, säger Stig Gustafsson.
Ett allmänintresseHan poängterar att han normalt inte brukar kontakta media. Hade det funnits kontaktuppgifter i anslutning till toaletten hade han själv ringt till ansvariga och påtalat bristerna. Det gör det inte.
– I det här fallet tycker jag att det finns ett allmänintresse att folk får veta. I en offentlig miljö som denna, där många människor passerar varje dag borde det genomföras kontroller av toaletterna regelbundet. Det får inte vara så här i en stad av Linköpings storlek. Det här innebär en smittorisk och är en sanitär olägenhet. Jag tycker att man måste reagera, annars är man flat.
Stig Gustafsson tittar ännu en gång in på toaletten och han skakar nästan obemärkt på huvudet.
Skulle du kunna tänka dig att gå in här nu?
– Absolut inte. Jag går hellre bakom en buss eller buske och får böter för förargelseväckande beteende.