Det var decemberöverenskommelsen som förändrade allt. Finn Bengtsson var tidigt ute med att han tänker gå emot uppgörelsen när riksdagen röstar om vårbudgeten om tre veckor. Ett beslut som väckt ont blod inom partiledningen. På tisdagseftermiddagen bad den östgötske moderaten om ett enskilt möte med talman Urban Ahlin.
– Vi hade ett långt och förtroligt samtal kring upplevelsen om att inte trivas på sin arbetsplats, säger Finn Bengtsson.
Han berättar att han fick ett starkt stöd från talmannen.
– Jag sa till honom att det är inte trovärdigt om Sveriges högsta beslutande församling med gråtmilda toner och lagstiftning försöker komma till rätta med mobbning på skolor och arbetsplatser, samtidigt som de själva är de största kålsuparna när det gäller vuxenmobbning på vår arbetsplats.
Upplever du att du har blivit mobbad?
– Ja. Frågan är vad mobbning är och var gränsen går? Men jag är ganska enkel av mig. Jag har tidigare alltid tyckt att det har varit roligt att åka från Linköping till riksdagen och utföra mitt uppdrag. Men nu känns det inte lika roligt längre. När tidigare goda vänner och kollegor kastar konstiga blickar på en, tittar ner i marken och till och med kastar glåpord, känns det inte bra.
Enligt Finn Bengtsson har han inte fått något stöd för partiledningen, utan berättar att de snarare underblåst känslan.
– Normalt sett hade jag gått till gruppledningen och berättat hur det känns. Men eftersom de är en del av problemet så fick jag gå till nästa instans som är talmannen. Det är ungefär som när en elev är mobbad av läraren, han springer inte till läraren, han går till rektorn.
Som ordförande i riksdagens demokratiska nätverk anser han att det är särskilt viktigt att våga stå upp för sina demokratiska rättigheter.
– När jag har utsatts för detta inser jag att det är precis så här det fungerar för majoriteten av de ledamöter som vågar gå emot en partiledning och ha egna åsikter. Då får man skit och så här ska ingen behöva känna.
Var det ett självklart beslut att lyfta frågan till talmannen?
– Nej, inte självklart. Det är något som har vuxit fram. Man att inte göra detta skulle dels vara ett svek mot mig själv, dels ett svek mot alla som förväntar sig att vi i riksdagen ska stå upp för våra åsikter. I en konflikt mellan väljarna och partiledningen så väljer jag väljarna. Dessutom har jag ett mycket starkt stöd från Östergötland. Jag bär gärna detta kors om det innebär att vi får en bättre framtid när det gäller att respektera oliktänkande i riksdagen.