Susanne Damm har jobbat sedan 1991. Hon driver Karolinakliniken, som ligger pÄ à gatan i city. NÀr hon började fanns det fyra, fem privata gynekologkliniker i Linköping, men i dag Àr de tre varav en innehavare har fyllt 65 Är. Susanne Damm tror att alla pÄ sikt kommer att försvinna.
â Vi Ă€r pĂ„ vĂ€g bort. Det Ă€r mycket enklare för landstinget att förhandla med en stor aktör istĂ€llet för med oss smĂ„. Men vi som jobbar tycker ju att vi behövs, och vĂ„ra patienter tycker att det Ă€r skönt att gĂ„ till samma doktor i 20 Ă„r. Det Ă€r en trygghet för dem.
En anledning till att Susanne Damm misströstar om sin framtid Àr att avtalen Àndrats. Tidigare har hon haft en ersÀttning pÄ 1592 kronor per infertilitetspatient. Den sÀnktes i Är till 976 kronor/patient.
â MĂ„nga tror att vi hĂ„ller pĂ„ med enkel gynekologi, kontroller, cellprovstagningar eller preventivmedel. Men det Ă€r mycket mer Ă€n sĂ„. Alla mina patienter har besvĂ€r som tar tid. NĂ€r det gĂ€ller infertilitetsutredningar sĂ„ tar jag Ă€ven patienter som Universitetssjukhuset inte prioriterar: kraftigt överviktiga kvinnor, kvinnor som vill ha ett andra barn, kvinnor som fyllt 38 Ă„r.
De Àndrade avtalen gör att det Àr svÄrt att fÄ ekonomi i praktiken. Susanne Damm jobbar lÄnga dagar och tar emot tre patienter per timme. ErsÀttningen per patient Àr en brÄkdel av vad man fÄr pÄ sjukhuset. Det innebÀr att kollegorna pÄ Kvinnokliniken har betydligt högre löner.
â MĂ„nga tror att en privatpraktiker som ligger mitt i stan skĂ€r guld, men sĂ„ Ă€r det inte, sĂ€ger Susanne Damm.
â I vĂ„ras satt min revisor och gick igenom siffrorna. Han rĂ€knade ut att jag varit med och gjort nĂ€stan 2 000 barn! Det Ă€r ju mycket.
Susanne Damm har bett om att fÄ vara med i nationella jÀmförelser som visar vÄrdens kvalitet. Men det fÄr hon inte. Inte heller fÄr hon vara med i jÀmförande patientenkÀter. Det hon skulle vilja Àr att landstinget kom och tittade och jÀmförde Karolinaklinikens kvalitet, resultat, ekonomi och patientnöjdhet med andra aktörer. Framför allt vill hon att landstingsstyrelsen ska klargöra om de vill ha smÄskalig vÄrd eller inte.
â Ăr jag sĂ„ liten att de struntar i mig? Det sĂ€gs att det ska bli vĂ„rdval om nĂ„gra Ă„r, men det hjĂ€lper ju inte mig. Jag Ă€r 61 Ă„r och tĂ€nker arbeta i tre, fyra Ă„r till.
Om det Àr sÄ att politikerna och vÀljarna inte vill ha den smÄskaliga vÄrden, sÄ finner sig Susanne Damm i det. Men om inte... Hon ser att efterfrÄgan pÄ hennes tjÀnster finns.
â Jag skulle kunna öppna minst fem mottagningar om man bara sĂ„g pĂ„ patientbehovet. SĂ€rskilt för infertilitetspatienter. De krĂ€ver erfarenhet, kunskap och tid.
För att kompensera det ekonomiska bakslaget nÀr ersÀttningen för infertilitetspatienter sÀnktes tar Susanne Damm numera fler patienter frÄn försÀkringsbolagen istÀllet. Det Àr kvinnor som lider av kraftiga blödningar, inkontinens och andra Äkommor. Men hjÀrtat Àr som sagt hos de barnlösa. Och det gnager i henne att Karolinakliniken troligen försvinner nÀr hon sjÀlv gÄr i pension:
â Ingen kommer att ta över min mottagning, för ingen vill jobba sĂ„ hĂ€r mycket för att fĂ„ det att gĂ„ ihop.