"Jag kanske var 50 redan när jag var 20"

Intresset för gamla saker och ting brukar vakna sent i livet. Men 30-årige Joakim Johansson har redan släktforskat, även om man i den sysselsättningen nästan aldrig blir färdig, och han hade ett eget museum redan som tonåring.

- Min morfar, Sven-Olov Ericson, var engagerad i Landeryds hembygdsförening när jag som 11-12-åring började följa med, och känslan för vad som var värt att bevara smög sig liksom på mig, säger Joakim när vi träffas i hembygdsparken. Han har förberett vårt besök och eldat i järnspisen i den gamla parstugan Bergdalen, en gång i tiden belägen i Harvestad, men flyttad till hembygdsparken 1993.

Du är bara 30 år, ordförande i hembygdsföreningar brukar vara äldre, och du hade eget museum som ton­åring. Dina intressen verkar inte riktigt som andra jämnårigas?

- Nej, det har de aldrig varit. Men, jag kanske var 50 år redan när jag var 20?

Han skrattar och förklarar att han visst är som andra och visst umgås med vänner och kan ta en öl på krogen.

Det egna museet, där han också hade en utställning om Kinda kanal (ett stort intresse, det också), låg för övrigt vid gamla Hjulsbrovarvet och ligger där än men är inte öppet.

- Om någon frågar mig så kan jag naturligtvis visa. Allt finns bevarat, men jag har inte tid för museet, jag har ju ett helt slott att visa nu, säger Joakim Johansson, som fått jobbet som slottsfogde på Ekenäs slott.

- Det är ingen tjänst, jag arrenderar slottet med kulturarrangemang, café och visningar.

Den ideella posten som ordförande i Landeryds hembygdsförening har han haft i sex år och han har hunnit sätta sin prägel på verksamheten, där det naturligtvis finns flera goda krafter som arbetar. Men det är Joakim Johansson som styr och samordnar verksamheten. Och snickrar. Dessutom tycker han om att skriva, dokumentera, inte minst till den utmärkta hemsidan landerydhbf.se, och han har varit med att ta fram flera skrifter för föreningens räkning samt även skrifter om Kinda kanal.

- På mitt initiativ har vi byggt om Smedjan, och vi har flyttat hit loftboden, kaffestugan, från Tallboda. Ursprungligen stod stugan i Dalhems socken i Kalmar län. Under 2009 har vi gjort en stor tillbyggnad på ett vagnslider och haft ett ständigt pågående arbete att hålla byggnader och verksamhet i gång. Under året gjorde vi också en satsning på att öka medlemsantalet. Därför gjorde vi ett utskick i närområdet - Ullstämma, Blästad, Ekholmen, Kvinneby, Hjulsbro och Hackefors - och fick väldigt bra respons. Förra årsskiftet var vi 587 medlemmar och det här årsskiftet 797.

Och vad är på gång nu?

- Vi är i startgroparna för ett projekt i Hjulsbro, där vi håller på att titta på ett hus från 1901. Vi ska antingen flytta det hit, eller bevara det på plats.

När är det som bäst i hembygdsparken?

- Oh, det är sommartid. Då är det gudomligt.

Något särskilt som händer i sommar?

- Det blir fem allsångskvällar, med smygstart 29 juni. Allsången har för övrigt växt sig stor. Första sommaren kom det 30 personer. Nu har vi 300 här.

Du har släktforskat. Fann du något särskilt?

- Det som var fascinerande är att jag har väldigt mycket rötter i Landeryd - torpare och bönder, och därför känner jag lite extra för det här. Dessutom hittade jag någon som hade bott i Ekenäs.

Gör du något mer?

- Jag spelar teater. Jag har jobbat med teater i 15 år. Först var jag med bakom och byggde kulisser, men för fem år sedan började jag stå på scen, och det har nog alltid varit en dröm. Det första jag var med i var Hemsöborna här i hembygdsparken, och jag har varit med i "Spanska flugan", här, och "Stinsen brinner" (där han spelade hembygdsordförande) på Globenteatern. Jag kan nog kalla mig skådespelare nu, tror jag. Nu håller jag på att repetera "Omaka par" på Skandiateatern i Norrköping. Jag älskar att spela teater, och jag älskar Landeryd, men samtidigt har jag Ekenäs, som jag ska försörja mig på. Det kan vara lite svårt att få ihop, det där.

Vad tycker du om att ha blivit nominerad till årets Linköpingsbo 2009 och gått till final?

- Det är väldigt roligt och ett litet bevis på att man uppskattas för det man gör.

Den unge hembygdsordföranden tackar för besöket och lägger in en vedklabb till.