Det var inget svårt beslut att fatta. Det tycker inte någon av dem. Inte ens Vinícius, som var 11 år när han fick lämna södra halvklotet, korsa Atlanten och börja i Elsa Brändströms skola.
– Det var mest spännande och jag fick snabbt nya vänner, säger han på en engelska som då var knagglig, men som nu flyter likt en vårflod och med ett uttal som gör vem som helst avundsjuk.
– Vi hade nyligen flyttat från São Paulo till São José dos Campos, för att komma närmare min arbetsplats, så vi var redan i uppbrottsläge, förklarar pappa Renato Novelli, 44-årig ingenjör som under 1,5 år lärt sig hur Gripen tillverkas och nu tar med sig kunskaperna till hemlandet.
Renato är en av de 350 brasilianska ingenjörer och tekniker som sedan hösten 2015 fortlöpande utbildas på Saab, sedan det blev klart att Brasilien köper 36 Gripenplan.
Simone minns sin första reaktion när de landat.
– Jag hade fått för mig att människor här skulle vara lite ledsna över klimatet och att det skulle vara så kallt att man knappt kunde vara ute, men så var det ju inte, ler hon.
Den första utmaningen var att åka och handla mat.
– Vi var på Ica Maxi i sex timmar! Jo, det är sant, frustar Renato. Vi hade enorma problem med att hitta rätt, trots ett lexikon i högsta hugg. När vi äntligen kom hem skulle jag koppla av med kaffe och mjölk, men det var fil jag fått med mig hem.
De har testat sill och det var också en utmaning.
– Men det konstigaste var när vi var på kräftskiva och uppmanades suga på de där hemska djuren, säger Simone.
Som en välkomnande gest har Saabanställda uppmanats att engagera sig som kompisfamiljer. Tobias och Maria Jansson, med barnen Simon och Thilda, har åkt på Kinda kanal med "sina" brasilianare, bowlat, kommit på födelsedagar och annat.
Nu vill ingen i familjen Novelli egentligen packa.
– Jag kommer att gråta en hel hink när planet lyfter den 24 april, säger Simone och ser uppriktigt sorgsen ut.
När jag undrar mer exakt vad som får henne att vilja stanna säger hon:
– Tänk dig att du som mamma, för första gången sedan ditt barn föddes, slipper känna oro. Slipper vara orolig för rån och annan brottslighet. Slipper vaka som en hök över ditt barn. Här kan Vinícius cykla ned på stan och gå på bio med sina kompisar. Hemma måste vi skjutsa och sedan hämta barnen överallt. Ska de på bio måste en förälder vara med i salongen.
– Sedan är ert generösa utbildningssystem fantastiskt, själv har jag lärt mig engelska på Birgittaskolan. Ett stort problem i Brasilien är att de utbildade lärarna flyttar utomlands.
– Lite förvånande har jag dessutom lärt mig uppskatta det svenska klimatet, det är behagligare än den 40-gradiga värmen vi kan ha i Brasilien.
Brasilien har, liksom många länder, stora problem med korruption. Med politiker som inte företräder befolkningen utan bara har sin egen karriär och vinning för ögonen. Lägg därtill straffrihet för vissa typer av brott.
– Det är sorgligt, säger Renato. Brasilien skulle kunna vara ett bättre land att leva i, med sin storslagna natur och sina rika naturtillgångar. Jag önskar så att vi hade de möjligheter ni har här. Att vi kunde känna samma trygghet.
"Stanna. Vi saknar er, men ni får det aldrig bättre än där ni är", har släkten skrivit till Renato, Simone och Vinícius.
Och det finns inget de hellre vill.
– Jag skulle jubla och hoppa en meter av lycka om en sådan chans dök upp, säger Simone, med en känslofylld blick mot sin son.