På vägen tillbaka till jobbet ser Marcus Persson en bil som rullar ner i ett dike.
"Det kändes självklart att gripa in", berättar han.
Snickaren Marcus Persson är på väg tillbaka till jobbet när han ser något märkligt.
Vid rödljuset mellan Haningeleden och Söderleden rullar en bil rätt över korsningen ner i ett dike. Varningsklockorna börjar ringa och Marcus bestämmer sig för att stanna.
Vid ratten sitter en äldre man medvetslös – läpparna är blå.
Under tiden har flera personer stannat vid bilen. De krossar rutan och lyckas få ut honom i gräset. En person inleder hjärt- och lungräddning.
– Jag stoppade min tröja under hans huvud, berättar Marcus.
Samtidigt sitter Anette och hennes man Mattias i sin bil på väg till jobbet. När de kör förbi korsningen ser de ett vimmel av människor och bilar. Paret hinner åka förbi platsen men väljer att vända tillbaka. Anette jobbar inom polisen och har två veckor innan gått en kurs i hjärt- och lungräddning, HLR.
Efter att de parkerat ser de mannen liggandes i gräset.
Som polis har Anette erfarenhet av pressade situationer.
"Jag tänker att jag inte var där som polis utan främst som medmänniska", säger hon.
– Jag såg att de hade inlett HLR men att personen som utförde det inte hade full koll på tekniken, så då tog jag och min man över, förklarar Anette och fortsätter:
– Jag minns att jag bad någon hämta en hjärtstartare.
Marcus springer upp till Coop-butiken, men de har ingen. Arg och förtvivlad springer Marcus tillbaka till platsen där mannen ligger. Under tiden har två ambulanser med personal anlänt till platsen.
Till hjälp har Jan sin son Mattias Sörsjö. Mattias var på Cypern när han fick höra om sin pappas olycka. Som tur var, var hans syster hemma och kunde åka till deras pappa.
Den äldre mannen heter Jan Peterzon. Tack vare alla de som stannade för att hjälpa – med Marcus, Anette, Mattias och blåljuspersonalen i spetsen – överlevde Jan.
Nu har det gått över en månad sedan händelsen och Jan är återigen vid Haningeledenkorsningen. Den här gången ska han få träffa sina hjältar.
– Tack för att du räddade mitt liv, säger Jan till Anette när de kramar om varandra.
– Det var det lilla, svarar hon samtidigt som Marcus sträcker fram handen till Jan.
Efter olyckshändelsen var Jan medvetslös i fyra timmar. Så på sätt och vis är det nu första gången han träffar människorna som räddade hans liv. Blommor och choklad delas ut som tack.
– Jag blev jätteglad när jag fick höra att Jan var vid liv, berättar Marcus.
Anette nickar instämmande.
– Ja, man har gått och undrat hur det gick, och när vi fick den informationen kändes det fantastiskt.
Marcus dotter Tilde inspekterar chokladen som hennes pappa fått av Jan.
Jan är 78 år gammal och egenföretagare – och berättar att han är långt ifrån att pensionera sig, till hans sons förtret.
– Jag tycker det är dags att han går i pension. Redan innan den här händelsen har han haft fladder på hjärtat och startat om det flera gånger, berättar Mattias och suckar leendes mot sin pappa.
Men Jan håller inte med sin son.
– Jag känner mig pigg och jag har mycket kvar att göra innan jag slutar jobba, säger Jan bestämt.
Sedan händelsen har Jan fått en inopererad hjärtstartare, eller så kallad defibrillator. Om Jans hjärta plötsligt slutar slå igen ska defibrillatorn kicka igång det.
Hur känns det att äntligen få säga tack?
– Det känns otroligt. Jag är tacksam över att alla var så snabbt på plats och fixade ambulanser och trampade på mitt bröst. Jag hade ont i bröstet länge efteråt– men det har gått över nu, berättar Jan och tillägger krasst:
– Livet går vidare.
Och numera har Coop Garnisonen en hjärtstartare.
Jan Peterzon med sina hjältar Anette, Mattias och Marcus vid platsen vid Haningeleden där livet kunde ha tagit slut.