Det är 23-åriga konstnären Adrian Pettersson som är pappa till väggmålningen på fem gånger sjutton meter, som förutom blåmesen visar en domherre och en rödhake. Alla i jätteformat.
– Jag visst ingenting om fåglar när jag fick uppdraget av Slåttergubbens ekologiska fågelmat, jag fick börja med att googla hur de ser ut. Men jag gör gärna fler fåglar. Den här är dessutom gjord med vattenbaserad sprejfärg så målningen är så ekologisk den kan bli, säger Adrian.
Målningen tog en vecka, med lite övertid, att genomföra och många har stannat till och undrat vad han sysslar med.
Adrian är killen som under högstadiet i Mjölby sprejade i gamla lokstallarna och emellanåt sprang för livet när han blev avslöjad. Då handlade det om klassisk graffiti med starka färger och bokstäver. Att sätta sin tag lite här och där.
I dag arbetar han med mer "vanliga" målningar och kan leva på sin konst. I ryggen har han tolv utställningar, senast på Länsmuseet i Linköping och stafettutställningen "Mitt sätt att bli rik".
Men fortfarande är det de stora utomhusmålningarna och sprejfärg som lockar mest.
Varför?
– Sprejfärgen är så uttrycksfull och att måla stort känns liksom i hela kroppen, det är ett väldigt fysiskt arbete. Dessutom tycker jag det är roligare att göra konst som kan ses av många människor, istället för att hänga inomhus på en privat vägg.
Du vill dra igång en internationell gatukonstfestival i Skäggetorp.
– Ja, alla hus ser likadana ut där. Inte ens de som bor där hittar ju. Skäggetorp behöver färg! Jag har snackat med Companion och de var väldigt intresserade, frågan är hur vi går vidare.
Vad hoppas du på för egen del?
– Att det ska bli fler som vill smycka sina lador eller andra väggar.
Något särskilt drömuppdrag?
– Ja, silon i Rimforsa! En jättemålning som kräver en stor skylift, det vore något. Och tänk vad läckert det skulle bli istället för hur den ser ut nu.
Den där högstadielusten att busspreja nattetid, är den borta?
– Inte helt, ha ha.