Corren har åtskilliga gånger skrivet om krisen i barnomsorgen och de långa köerna. För ett år sedan var läget katastrofalt och det finns inget som tyder på att det är så mycket bättre i år, trots att flera nya stora förskolor har öppnats. Småbarnen står bokstavligt talat på varandra.
Malin Nilsson och hennes familj är en av flera som – smått desperat – väntar på besked.
Ellinor, snart sex år, öppnar dörren när Corren hälsar på. Det är lunchdags. I stekpannan fräser köttbullar. Mamma Malin, med lilla Felicia på höften, står vid spisen och hanterar vant barnen samtidigt som hon portionerar ut köttbullar, makaroner och gurka på två tallrikar.
Hon är undersköterska med barnsköterskeutbildning, och som sådan eftertraktad. Men på hennes arbetsplats på US vet chefen fortfarande inte om hen ska leta vikarie för Malin eller inte.
Malin känner sig lätt desperat. Hon har inte så många föräldradagar kvar att det är ett alternativ att vara hemma längre. Som en nödlösning funderar hon på att söka vårdnadsbidrag. Det är på 3 000 kronor i månaden och inget man kan leva på om det inte vore för att det finns ytterligare en inkomst i familjen.
Att hon och hennes man planerat dåligt och kanske borde sparat fler dagar, håller hon inte med om.
– Felicia fyllde ett i oktober och vi funderade på att sätta henne i förskola då, eftersom det är lättare att få plats på hösten. Men vi tyckte det var dumt både för henne och för förskolepersonalen att hon var så liten. Nu ångrar jag mig nästan, för nu står vi här.
Familjen har inte tagit ut full föräldrapenning och därför klarat sig på en lägre inkomst under en lång tid nu. Men det klarar man inte hur länge som helst. I dag ångrar hon att hon inte sökte vårdnadsbidrag redan när dottern fyllde ett år. Då hade hon kunnat dryga ut familjens ekonomi med helg- och kvällsjobb när hennes sambo var hemma.
I närområdet står Felicia på fjortonde plats i kön med det finns andra förskolor i närområdet som också passar.
En eventuell garantiplats i Sturefors har varit på tal. Men den hade ändå inte varit möjlig.
– Min man åker hemifrån mellan fem och halv sex, jag börjar kvart i sju. Innan dess ska tre barn till förskola/fritids och skola. Hur ska det gå till om jag ska köra till Sturefors?
Nu är ändå Malin och henne man lyckligt lottade, påpekar hon. De har jobb och därmed regelbunden inkomst.
– Vi får väl lösa det på något sätt. Men hur gör den som är ensamstående eller arbetslös?