Kan en naturälskande, miljömedveten, sportande yogainstruktör starta eget åkeri och hamna bakom ratten i en 12-tons-lastbil?
Ja, självklart (kanske inte alla säger), men för Josefine var det inga konstigheter.
– Pappa hade åkeri och jag hängde mycket med honom under min uppväxt. Han lärde mig köra bil när jag var 12 år. Intresset för fordon har alltid funnits där. Nu ligger jag gärna på vägen även på lediga stunder, fast med motorcykel eller min plåtis. En minihusbil.
Hennes Facebooksida "Gunnars transporter" är full av natursköna bilder och nedslag i vackra omgivningar där hon parkerar sin Mercedes Altego 1224. Kanske yogar hon, kanske tar hon en löprunda, kanske en tur med cykeln.
– När jag lossat gods kollar jag ofta upp om det finns något naturreservat i närheten, åker dit och hämtar energi.
Men Facebooksidan handlar lika mycket om hur genuint roligt hon tycker det är att köra lastbil och driva eget åkeri. En företagsvision där kvalitet alltid går före kvantitet och antal körningar. Där kropp, själ – och miljö – ska må bra.
– Jag har medvetet valt bort att expandera. Ingen mer lastbil. Inga anställda. Jag värnar småskaligheten och det hållbara. Att inte jaga fram i trafiken minskar stressen och gör mig till en bättre förare.
Om någon ser en paradox i att en naturälskande människa också är lastbilschaufför brukar Josefine säga att det är ett feltänk.
– Transporter behövs för att vi ska kunna leva hållbart. Dels för att återbruka och återvinna, men också för att kunna få ut närproducerat till kunder. Och självklart kör jag på fossilfritt bränsle. HVO 100. Värdet av miljön är alltid högre än kostnaden på bränslet.
Det rådande drivmedelspriset, som fått många entreprenörer att protestera, är inget hon lägger energi på just nu.
– Många bara gnäller och det leder ingenstans. Och kanske är det en tankeställare för kunden. Att sluta okynnesköpa saker, bara handla det nödvändigaste och betala vad frakten kostar.
Josefine samarbetar oftast med lokala företag och kör allt möjligt som behövs för produktionen, senare den färdiga varan och återvinning av spillmateriel.
Lever du själv hållbart?
– Jag äter vegetariskt, handlar ekologiskt, närproducerat och odlar en del själv. Väljer bort plast, går eller cyklar ofta och handlar begagnat. Med en sömmerskautbildning i ryggen kan jag laga mycket själv.
Varje år skänker företaget en summa till WWF, i stället för julgåvor till samarbetspartners.
Lasta eller lossa?
– Både ock. Lastning kräver kreativitet och säkerhetstänk, lite tetriskänsla för att utnyttja utrymmet optimalt. Lossning är kul eftersom någon väntar på godset och jag har fullgjort uppdraget.
Lastbilen tar 15 pallar, eller fem ton.
– Jobbet är varierande, med snabba puckar. Det är tillfredsställande att kunna hjälpa kunder med olika transport- och logistiklösningar. Oftast vet jag inte hur en vecka kommer att se ut, men en daglig rutin är att jag varje morgon kör ingredienser åt Cloetta.
Hon är både social och en ensamvarg och får nytta av sina båda sidor.
Vad är så roligt att köra lastbil!
– Den 180-gradiga vyn från förarsätet, alla olika platser och människor man kommer i kontakt med. Att äta medhavd frukost och lunch där jag vill. Ta pauser och kunna styra min dag.
Säger den fria fågeln och den kreativa entreprenören, som har reptilsnabbt mellan tanke och handling.
– Visst. Man lever ju nu.