Trots stor oro i början av läsåret beskriver både Maren och Junis att skolbytet i många avseenden blivit bra till slut.
När Corren senast pratade med Junis hade hon precis tvingats byta skola till Fridtunaskolan i samband med att Atlasskolan lades ner. I samband med omplaceringen blev det så att ingen av hennes kompisar flyttades till samma skola. Därför förklarar Junis att den första tiden på nya skolan präglades av stor osäkerhet och pirr i magen.
Men efter ett läsår på nya skolan har oron istället ersatts med glädje.
– Jag har ganska lätt att prata med nya personer. Så jag har ganska många nya kompisar i klassen. En kompis fick jag efter att jag pratade med Corren.
Junis och hennes nya vänner har bland annat ett delat intresse för den sydkoreanska musikgenren K-pop (förkortning av koreansk pop) samt parkour.
Den största skillnaden skolorna emellan är framför allt storleken, både lokaler men även att det till exempel finns fler lärare.
– I min förra skola fanns det bara en lärare i varje klassrum. Nu finns det typ två eller tre.
Annars är en av de stora fördelarna med Fridtunaskolan närheten. Skolan ligger bara ett par minuters gång från familjens lägenhet.
– Så jag får inte lika bra motion längre. Men förut när jag blev sjuk fick jag sitta och vänta jättelänge på att mamma kom och hämtade mig, nu kan jag bara gå hem själv istället.
Junis framför entrén till Fridtunaskolan.
Finns det något du känner att du saknar?
– Ja, språken. På Atlasskolan hade jag fem språk (svenska, engelska, tyska, franska och spanska) på ett år. Nu har jag bara tre.
Atlasskolan började med språk redan i fyran, medan man på Fridtunaskolan, likt många andra skolor, börjar i sexan. Junis har, utöver svenska och engelska, modersmålsundervisning i tyska.
Mamma Maren Ellqvist uppskattar även hon närheten till nya skolan, men saknar framför allt den mer familjära känslan som fanns på Atlasskolan.
– Förut var det nästan så att man kände alla föräldrarna som hade barn som gick i samma årskurs. Man hälsade och stannade till och pratade lite. Här är det så anonymt, tycker jag. Man kommer dit och lämnar och hämtar sitt barn, sen kanske man hälsar på en eller två föräldrar eller lärare, men då säger man bara hej.
Junis, som stolt visar upp saker hon gjort i syslöjden, förklarar att hon har lyckats hålla bra kontakt med de flesta gamla klasskompisar från Atlasskolan. Detta då de bland annat ägnar sig åt samma aktiviteter efter skolan, bland annat parkour.
I framtiden vill Junis bli artist, helst K-pop artist. Men då måste hon lära sig koreanska först.
"Hur orkade vi?", frågar sig mamma Maren Ellqvist och förklarar att de alltid oavsett väder cyklade hela den backiga vägen till Atlasskolan.
Nu väntar sjätte klass, sista året innan det är dags för högstadiet. Junis Ellqvist förklarar att hon efter ett efterlängtat sommarlov ser fram emot att återvända till skolan.
– Jag hoppas att de nationella proven inte är så svåra. Och att skolan inte läggs ner.
– Men det kommer nog inte hända. Det är ju en stor skola.