Käre far men kära pappa
En fråga som dyker upp då och då är när -e respektive -a ska användas vid adjektivets böjningsformer. Heter det den nya skribenten eller den nye skribe...
Jag tror att detta är en språkfråga som är viktig i den meningen att den får många att tveka, och därmed hämmar skrivandet. Det beror på att den inte är helt lätt att svara på. Det verkar som om den allmänna språkkänslan håller på att förändras, vilket innebär osäkerhet.
Grovt sett är det så att -e används vid syftning på en människa av manligt kön, i andra fall används -a. Vid ord på t-genus används -a. Det heter alltså alltid det nya kommunalrådet, oavsett kön.
Ganska ofta räcker de riktlinjerna. I enkla fall som den 22-årige mannen eller den 22-åriga kvinnan är de fullt tillräckliga. Men man hamnar lätt i lägen då det krävs något mer för att välja.
I ovanstående exempel är syftningen uppenbar. Men det finns också fall där syftningen är mer allmän, i olika grad. En rubrik kanske talar om en ny vd, men utan att könet anges där. Hur gör man då? Närmast till hands ligger att låta könet avgöra och skriva den nye vd:n om det är en man och den nya vd:n om det är en kvinna.
Ett annat fall kan vara om man ännu mer allmänt uttalar sig om en kommande vd, utan att veta om det blir en man eller kvinna. Då är det svårare. Personligen uppfattar jag varianten med -a som den neutrala medan -e signalerar att det är en man. Men här skiljer sig bruket och språkkänslan. Det är därför vanskligt att säga något tvärsäkert.
Ytterligare ett exempel är om syftningen är helt allmän, om könet i vilket fall som helst är irrelevant. Då är valet fritt mellan käre läsare och kära läsare exempelvis.
Däremot används normalt -e om adjektivet står självständigt (utan substantiv), som i den skattskyldige.
Andra aspekter tillkommer. Det finns en rad regionala skillnader som leder till en osäkerhet inför vad som kan anses vara standardspråk. I genuint talspråk i bland annat Östergötland används -e ibland mycket frekvent och på ett oväntat sätt, som i den lille hönan till exempel.
Dessutom uppfattar en del språkbrukare en stilistisk skillnad där formen med -e ses som mer formell än den med -a.
En viss typ av vardagliga ord verkar kräva a-formen: den lilla gossen låter naturligt, liksom kära pappa låter bättre än käre pappa. Men däremot heter det käre far.
När det gäller substantiv som används i överförd betydelse är regelsamlingar entydiga. Då är -a att föredra. Alltså bör man skriva den 25-åriga fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic, eftersom ordet stjärna kräver -a. Att det syftar på en man är inte avgörande i det fallet. Men i praktiken vacklar bruket här.
Likaså när det gäller annat än människor, särskilt aktuellt blir det i fråga om djur. Man bör skriva den snabba hingsten, och låta -e vara förbehållet människor. Men ganska ofta ser man varianter med -e.
Så jobbar vi med nyheter