Det är en fröjd att skeda upp filmjölken ur krukmakarparet Elisabeth Sundins och Jack Jakobssons vita soppskål.
- Vi är ett par som jobbar på lika villkor, som jämbördiga. Inte som Jack eller Elisabeth utan under ett gemensamt varumärke, förklarar Jack Jakobsson.
Två i samarbetePå ena eller andra sättet har duon arbetat som krukmakare sedan mitten av 1970-talet. 1995 växlade de upp ambitionen och startade företaget Ledbergs krukmakeri norr om Linköping ovanför Tokarp.
- Vi har byggt upp en liten hantverksindustri där vi naturligtvis har våra individuella specialiteter och uttryck att bidra med. Men vi snackar oss samman om våra idéer för att de ska passa in i kollektionen och samarbetar för rationalitetens skull.
På Ledbergs Fridhem tillverkas handdrejat bruksgods i lera som tallrikar, muggar, skålar, formar och terriner.
Gifta och arbetskamrater, hur fungerar det?
- Vi har vår frihet att diskutera, kritisera och ändra oss fram till en gemensam lösning utan några låsningar.
Gamla leriga rötterNi presenterar er som krukmakartraditionalister - vilken tradition då?
- Ibland odekorerat annars dekorerat med traditionella mönster från 1700- och 1800-talet. Lite klyschigt tar vi med traditionen till nutiden och gör den modern. Vi är brukskeramiker som "kan dreja".
Er fajans är ett vitt och odekorerat bruksgods. Varifrån kommer den?
- Fajansen stammar från 1600-talet och vi tar den in i 2000-talet. Ett vitt, glaserat och odekorerat lergods som kom hit när européerna började härma tillverkningen av kinesiskt porslin.
Går det att leva ekonomiskt anständigt som krukmakare?
- Rent generellt är det olönsamt med hantverk, konst och kultur. Alltså i största allmänhet. Men vill man uppnå något så får man hitta en lösning, vare sig den är av ekonomisk art eller annan.