Tio hushåll bor på de två gårdarna och tystnaden runt bostäderna är förvånande då det ligger i centrala Linköping. På gatan utanför råder det körförbud och på andra sidan gränsar fastigheterna mot en park.
– Vi som bor här är ju otroligt tacksamma att Bo Sundberg fick igenom sin idé att återställa fastigheterna och de två gårdarna, säger Hans Lundgren, boende på Hunnebergsgatan.
1975 började arkitekterna Bo och Lavender Sundberg renovera gårdarna och de bodde där med sin familj. 1980 förklarades gårdarna som byggnadsminne och blev k-märkta.
– Bo var en fantastisk man och hyresvärd. Han var generös, mån om sina hyresgäster och visade hur man bor tillsammans och får en bra gemenskap med sina grannar. Tidigare var det bara hyresrätter här men numera är det en bostadsrättsförening.
Den stora linden, som Hans Lundgren misstänker planterades för cirka 150 år sen, står ståtligt mitt på en av de två gårdarna. Tio hushåll kan njuta av den vackra utemiljön med planteringar, egen örtträdgård och kullersten.
– Vi brukar skoja och säga att de barn som får växa upp här lär sig gå stadigt.
Hans Lundgren visar den stora linden som står ståtligt i mitten på en av gårdarna. Han misstänker att den är lika gammal som huset han själv bor i, minst 150 år.
I källaren på Hunnebergsgatan finns ett vackert valvformat rum där föreningen har olika sammankomster. De boende kan även boka lokalen.
Förutom bostadsfastigheterna finns det en källare med välvda stenväggar och ett rustikt långbord som ger en medeltidskänsla. Hans visar även ett skåp av glas med spännande föremål i, bland annat en gammal trähäst, porslin och ett par barnskor.
– Det är några av de saker som hittades i trossbottnar, bakom väggpaneler och i andra skrymslen under renoveringen på 1970-talet.
Några av de föremål som hittades i trossbottnar och bakom väggpaneler vid renovering av Hunnebergsgatan mellan 1975 och 1981.
I tolv år har Hans bott på Hunnebergsgatan och i hans bostad, som tidigare var ett flerfamiljshus, finns eldstäder i nästan varje rum.
Här bodde arkitekterna Bo och Lavender Sundberg. Boende beskriver att paret var enastående hyresvärdar.
I det röda huset bor Stina Svanberg med sina två döttrar, de har bott här i lite mer än ett år.
I den lummiga trädgården ser man den röda villan med gråa fönster där Bo Sundberg bodde med sin familj. I det röda lilla huset mitt emot bor Stina Svanberg med sina två döttrar.
– Vi har bott här i lite mer än ett år nu och trivs jättebra, säger Stina.
Hon berättar att mycket tid spenderas på Hemnet och tidigare har familjen köpt, renoverat upp och sålt fastigheter.
– Men det här lilla huset tyckte vi först var för litet, men valde att gå på visningen på vägen till en ridträning. Vi tyckte det var för litet med 44 kvadratmeterna och bara två sovrum.
Tidigare har Stina köpt, renoverat upp och sålt fastigheter. När hon och döttrarna gick på visningen kunde de inte släppa huset på 44 kvadratmeter och valde till slut att köpa det.
För att sen maximera ytan valde Stina att såga av matbordet på längden som nu sitter fastskruvat i väggen.
När Cinna sålde sin 60-talsvilla valde hon att sälja av nästan alla möbler och letade nya på loppisar och auktioner för att interiören skulle passa den nya bostaden.
Sina Svanberg med dottern Saga.
När mäklaren ringde upp familjen efter visningen tackade de först nej.
– Det gick någon vecka och jag berättade för mina döttrar att jag inte kunde sluta tänka på det lilla huset. Båda höll med och vi ringde upp och frågade om det eventuellt fanns tillgång till rum i källaren eller på vinden.
I det grågröna vardagsrummet står nu en brant trappa som går upp till vinden där en av Stinas döttrar bor. Det är förvånansvärt stort, luftigt och mysigt på vinden som har öppet till taknock med synliga takbjälkar.
– Min pappa hjälpte till med ritningar och vi är så glada att föreningen godkände förslaget.
Vad har varit den svåraste utmaningen att bo tre personer på 44 kvadratmeter?
– Att få till bra förvaring och smarta lösningar. Vi har till exempel en smart lösning i köksskåpet i hörnet som maximerar utrymmet. Sen valde jag att såga av matbordet på längden som nu sitter fastskruvat i väggen. Vindsrummet är ju 22 kvadratmeter så lite större blev ju lägenheten tack vare den lösningen.
Hos Stina Svanberg och hennes döttrar är väggarna och viss inredning målad i en vacker grågrön färg. När Stina visade lägenheten för en av de boende berättade personen att färgen var väldigt lik ursprungsfärgen i bostaden från 1700-talet.
Vindsvåningen på cirka 22 kvadratmeter är mysigt inredd.
Stina är lite extra förtjust i köket efter renoveringen. Familjen hittade bland annat äldre lister som matchar husets ålder.
De bruna kakelplattorna i köket är original och Stina la mycket tid och omsorg på att hitta en tapet som både var modern och samtidigt tidsenlig med huset.
Har du något rum du gillar lite extra?
– Köket blev väldigt bra. Det tog lång tid att fundera ut hur vi skulle få det modernt och ändå passa huset som är från 1700-talet. Vi har letat gamla lister, behållit de bruna kakelplattorna som är original och tagit god tid på oss att hitta en tapet som passar in.
Stina hyllar också sina grannar.
– Alla är så otroligt trevliga och i höstas hade vi alla covid-19 och var rejält sjuka. Grannarna kom med medicin och ställde mat utanför dörren till oss, då visste jag att här kommer vi att bo kvar länge.
I örtträdgården finns det självklart lavendel framför det som tidigare var Bo och Lavenders bostad.
Cinna förälskade sig direkt i bostaden och är tacksam att hon hade möjlighet att köpa bostadsrätten.
Cinna Edman trivs utmärkt och berättar att alla som bor här trivs tillsammans och det är en familjär stämning.
Cinna Edman som bor i huset mittemot Hans Lundgren har fin utsikt från sitt köksfönster. Hon skämtar om att det till och med är trevligt att diska efter flytten till Hunnebergsgatan.
Hans Lundgren får ducka lite hos Cinna som har lågt i tak. Han gillar stilen som hon har inrett i och att den passar utmärkt med bostadens historia.