Vår stad
I januari 1954 berättade Corren att två några decimeter långa krokodiler, möjligen var de alligatorer, fanns i var sitt akvarium i butiken. Reportern skrev att de båda, som såg ondskefulla ut, låg apatiskt stilla i vattenbrynet och halvsov. Fullvuxna skulle de bli tre meter långa, men det skulle ta många år då de bara växte cirka 8 centimeter per år. Reportern ifrågasatte såväl om de djuren gick att ha i en vanlig lägenhet som om de skulle kunna sprida någon glädje.
Reportern blev både vimmelkantig och halvt bedövad av det monotona oväsen som rådde i lokalen. Föreståndaren Anna Sunnsjö berättade att hon nästan alltid hade folk i affären. Vid Correns besök var det fullt med barn i butiken. De sa sig tycka synd om de till synes uttråkade krokodilerna.
När en av krokodilerna skulle fotograferas lyfte Anna Sunnsjö upp den i stjärten. Krokodilen öppnade då sin käft och stirrade vilt omkring sig. När fotot var taget lutade fotografen försiktigt sin blixtljuslampa mot krokodilen som plötsligt kastade fram huvudet och bet till i lampskärmen så att det skrällde i metallen.
Anna Sunnsjö beskrev, enligt artikeln, med sakkunskap och kärleksfullt intresse sin zoologiska minipark. Stiligast och dyrast bland butikens fåglar var två Alexanderpapegojor. De kostade över hundra kronor stycket. Föreståndarens favoritfåglar var diamantduvorna, världens minsta i sin art. Hon berättade att de inte säger så mycket mer än ett vemodigt ko-ko då och då. Reportern förvånades också över att det fanns en domherre i utbudet.
Fru Sunnsjö berättade att populärast bland fåglar var de pigga och trevliga undulaterna, som kvittrar lustigt och förefaller trivas i bur. De vackra kanariefåglarna var också efterfrågade. Anna Sunnsjö berättade vidare att fåglar började på nytt bli allt populärare. Hon la till att det var som i gamla tider när det fanns fågelburar i de flesta hem. Hon menade att det var lättare att ha fåglar än hundar och kattor. Fåglarna var enkla att sköta och klarade sig själva i en vecka om de hade den typ av matningsautomater som hon sålde.
Bland fiskarna sålde de färgskimrande bäst. Däremot var efterfrågan på de dyraste fiskarna dålig då de inte levde så länge. Hon påpekade att fåglarna lever länge och att en kanariefågel kan bli 10 till 15 år gammal.
Butiken var Linköpings enda akvarieaffär. Den var en filial till Norrköpings Akvarier.