"Bengan" drar sig inte för att skämta med kunderna. Just kontakten med kunderna beskriver han som den stora behållningen med jobbet där det trots att det mellan varven varit mycket jobb alltid varit kul att gå till jobbet.
Allting började efter att Helene halkat in på det berömda bananskalet 1986. Då jobbade Helene nattpass på sjukhuset och Bengt var diskjockey på Linköpings uteställen. Vinland ägdes i sin tur av några bröder som endast fokuserade på vinsatser.
– Jag skulle hämta en nyckel till en lägenhet som jag skulle ta över hos en kompis. När jag fick nyckeln så frågar hennes sambo (en av bröderna) om jag gör någonting på dagarna då de behövde extra personal. Och tid hade jag ju. Så på den vägen blev det, säger Helene.
Två år senare köpte hon butiken och i samma veva kom Bengt in i verksamheten. 1993 tog de även över den intilliggande tobaksbutiken och sågade ner väggen verksamheterna emellan.
Men nu börjar "Bengan" och Helenes historia med butiken sjunga på sista refrängen.
– Åldern tar ut sin rätt men även om vi klarar av att köra ett par år till så börjar det bli dags att tänka lite grann på framtiden. Vi är därförför mottagliga om nya vill ta över, berättar Helene.
Men det finns inget definitivt datum. Det kan ta månader eller år innan paret gör sin sista arbetsdag i butiken.
– Vi kommer att prioritera en köpare som vill driva butiken i ungefär den form den har idag. Det finns så få fysiska butiker kvar där man kan handla sånt här, förklarar Bengt.
För paret ser med sorg på att tobaksaffärer som koncept knappt finns längre. Utan det är i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö det finns, men knappt det heller. Den klassiska Tobakisten i kvarteret finns inte längre och Hembryggbutiker vimlar det inte av heller.
– Vi hade precis en kund från Stockholm som svängde in från motorvägen för att besöka oss och köpa bryggutrustning. För många vill faktiskt klämma och känna på vad de ska handla. Diskutera lite: "om jag tar den där humlen istället, vad händer då?" och den typen av frågor.
Helene Björnberg vittnar om slitsamma dagar till följd av årets stora fruktskördar. Många är det som vill använda sina äpplen och plommon för att göra exempelvis vin och cider. "För några dagar sen hade vi 75 kunder", förklarar hon
Det sägs att man ska avsluta på topp, vilket är en devis paret skriver under på. Sedan pandemin har de sett en tydlig uppgång på hela sortimentet.
– Vi har faktiskt en riktig "all-time high" just nu. Det har aldrig varit bättre.
Helene fyller i.
– Förra veckan och de tre föregående veckorna har vi sprungit så att vi nästan har storknat. Hela Östergötland har ju exploderat med frukt. Alla vill ta hand om sina vindruvor, plommon och äpplen. Det är helt galet. Så mycket jäskärl och jäst som vi sålt den sista månaden gör vi normalt sett på ett halvår.
Paret uppskattar annars att omkring 70 procent av deras kundbas består av stammisar. Den stereotypa stamkunden beskriver de är den som kommer var fjortonde dag och köper en stock snus. Öl och Vinbryggarna kommer in med jämna mellanrum för råvaror. I övrigt är det även terminsvis många studenter i butiken som vill jäsa sitt eget vin eller hitta diverse blanddrycker till festens bål.
I tobaksbutiken håller Bob Österberg och Fredrik Sjökvist ställningarna. Bob har nyss börjat jobba medan Fredrik har varit med desto längre. Han beskrivs av Bengan som "Chitt-chattandets mästare"
Medan Bengt stannar till för att kolla ut mot vardagslunken på Västra vägen ondgör han sig först över att fönstret är oputsat innan han snabbt rättar sig själv. Det gör inget. Det ska inte vara för tillrättalagt i.
– Det är lite av den här butiken i ett nötskal. Och vi skäms inte över det. Uppenbarligen så gillar folk när det ser ut som det gjorde i förrgår. Så vi har med flit inte ändrat särskilt mycket.
Butikens egentliga ledare Humla är snabbt framme och nosar på alla nya kunder. Namnet Humla? "Som Humle fast en tjej".
Men även om butikens interiör, och doft, inte ändrat särskilt mycket under årens lopp har de under åren sett otaliga trender komma och gå.
– På snus-sidan har det helvita snuset tagit rejäla andelar från tobaken. Förra sommaren var den stora gin och tonic-hajpen. Var och varannan kund ville göra sin speciella gin och tonic.
För den trendkänsliga. Vad ska man dricka nu för att vara "inne"?
– Nu är det mer blandade drinkar som gäller. Negroni, Daiquiri och “godisdrinkar”.
Han berättar att det överlag har blivit desto mer trendigt att göra sin egna dryck. Att fler väljer att ta hand om exempelvis druvor och plommon för att göra sitt eget vin.
– Det känns som att den där 80-talsstämpeln är borttvättad. Då var det nästan lite fult, "kolla han som inte har råd att gå till systemet" typ. Numera har många bryggningen som hobby.
För att ytterligare tydliggöra sina band till Linköpings studentliv har Bengt och Helenes dotter sytt ihop tygmärken som studenterna kan ha på sina overaller.
Butiken säljer alla komponenter man som privatperson behöver för att brygga vin, öl och cider.
När butiken väl är såld och pensionen kan ta vid berättar Bengt att de framför allt kommer tillbringa mer tid i stugan. Men att helt sluta jobba är troligtvis inte tanken.
– Måhända behöver den nya ägaren lite stöd av oss, kanske blir det ett volontäruppdrag. Tiden får utvisa.