Klippanischer är bra att ha
En läsare frågar om ordet klippanischer. I hemstaden Stockholm har hon aldrig hört det, utan mötte det först när hon kom i kontakt med östgötskan. Är d...
Det är det förstås, eftersom det används. Men så vanligt är det inte och man hittar det inte i ordböcker. Viveka Adelswärd skriver om ordet klippanischer i sin bok "Ord på glid". Det är mycket riktigt ett utpräglat östgötskt ord som inte används på andra håll, som det verkar. Betydelsen är ungefär "ruter, tag i, klämmig" - det används alltså som ett berömmande uttryck för någon som är vad man kunde kalla företagsam. Jag har själv aldrig använt ordet, men förstår jag det hela rätt formulerar man sig som att någon har klippanischer.
Ordets historia däremot är svårare att redogöra för. Det är relativt ungt, berättar Viveka Adelswärd. Först på 1800-talet började det användas. Men dess ursprung är dolt i den språkhistoriska myllan.
Andra östgötska uttryck med en likartad innebörd är kasset (uttalas kasji) och småspranter. De betyder ungefär "pigg" eller "på alerten", enligt Adelswärd. I första hand används de om hästar, men även om människor.
Hörker är ett östgötskt dialektord som betyder "frisk", "rask", "livlig", men också "stolt".
Ett ord som betyder ungefär detsamma som klippanischer är antereren, eller anter. Det betyder "arbetsam", "driftig" eller "nyfiken".
Någon som är slagfärdig kan på östgötska beskrivas som slundig och en klyftig person är fångsam.
Östgöten med sin vackra dialekt är ju normalt en vänligt sinnad själ, men också denna kan behöva säga ifrån ibland. Viveka Adelswärd har hittat många exempel på skällsord i östgötskan. Möshumla är ungefär motsatsen till klippanischer: någon som är slö och oföretagsam. Adelswärd förordar ett genuint östgötskt uttal med öppet ö, tjockt l och avslutande e-ljud.
En tjurskallig man kallas för skallbörl. Oflöt används för en odräglig person; som kollektiv benämning på folk man inte gillar finns hie.
Den som är en gröffel är lortaktig och otrevlig. I vissa delar av Östergötland används det om någon som är alltför glad i maten.
En slobbe är en hafsig och ovårdad kvinna. Hon är med ett östgötskt ord laffsig.
Den som känner till något mer om dessa östgötska ord, eller är närmare bekant med deras användning, får gärna skriva till Språkspalten och berätta!
DUMT. Bitte Levander berättar att Correns lördagskryss nyligen innehöll nyckeln elakt, vilket skulle ge dumt. Det tycker hon var ganska dumt. Elak och dum är inte samma sak, säger hon, utan dum betyder oklok.
Själv uppfattar jag också i första hand dum och oklok som synonymer, men jag är heller inte främmande för att använda dum i betydelsen elak. Situationen avgör; ibland menar man att en dum person är trögtänkt eller kanske väldigt ohyfsad, ibland är innebörden mer elak eller illvillig.
Typ skallbörl och gröffel, alltså.
Så jobbar vi med nyheter