När det stod klart att brandstationen skulle flytta till Kallerstad blev plötsligt en av Linköpings mest attraktiva tomter ledig. Marken vid den gamla brandstationen ägs av det kommunala bolaget Lejonfastigheter, som tillsammans med kommunen bestämde sig för att hålla en markanvisningstävling för att få ut det mesta möjliga av marken.
Inbjudan gick ut till tio byggherrar – samtliga utvalda av Lejonfastigheter – i början av december 2008. En av dem var Fastighets AB L E Lundberg, som redan hade gått ut med att bolaget var intresserat av att växa på Linköpingsmarknaden.
Skålade i logen
Den 26 januari 2009, det vill säga mitt under pågående marktävling, valde Linköpings kommun att bjuda en av de tävlande på hockey i Cloetta center. Samma kväll som Linköpings HC mötte Djurgården skålade Paul Lindvall (M), Muharrem Demirok (C), Lars Hågbrandt (dåvarande samhällsbyggnadsdirektör) och Lena Rydin Hansson (dåvarande kommundirektör) i cava med fyra personer från Lundbergs. Dessa var Fredrik Lundberg, Peter Whass, Lars Svensson och Roger Ekström.
Det var dock inte första gången som sällskapet träffades under informella former. Tidigare under hösten hade en ensam delegation från Linköpings kommun gästat Lundbergs i Norrköping. Förutom trerätters middag bjöds Lindvall, Demirok, Hågbrandt, Rydin Hansson och Lena Micko (S) även på groggbuffé.
– Det var folk som raglade, säger en anonym källa med insyn.
Fick inte vara med
När anmälningstiden gick ut i tävlingen den 9 mars 2009 hade tre anbud kommit in till Lejonfastigheter. Förutom Lundbergs/JM ville även Norrporten/Riksbyggen och Corallen köpa marken. Corallens bud var så lågt att det avvisades direkt. De andra två buden likställdes ekonomiskt.
En som aldrig bjöds in till tävlingen var byggherren Michael Cocozza. Enligt Lejonfastigheters vd Per Ridne beror det på att marken från början bara skulle innehålla kontor och Cocozza bygger bostäder.
Men enligt Cocozza själv uteslöts han på grund av en gammal affärskonflikt med Ridne. Han överklagade, utan framgång, beslutet till länsrätten i Östergötland (numera förvaltningsrätten i Linköping).
I efterhand är Michael Cocozza mycket missnöjd med hela förfarandet.
– Den här affären var en återgång till den dolda process som rådde på 70– och 80–talen när fina middagar och bjudresor var utslagsgivande i konkurrensen mellan olika byggherrar. Skattebetalarna förlorar alltid på dolda processer, sedan må dessa vara med eller utan korrupta inslag, säger han.
Att Cocozza skulle ha uteslutits medvetet stämmer inte, menar Ridne.
De inlämnade förslagen innehöll till sist både kontor och bostäder.
"Oerhört märkligt"
En jurygrupp bland annat bestående av Muharrem Demirok, Lars Hågbrandt och Per Ridne började bereda besluten. Men när det hade blivit dags att utse en vinnare lyftes ärendet upp till dåvarande teknik- och samhällsbyggnadsnämndens presidium Muharrem Demirok och Mats Johansson (S). I början av sommaren utsåg de två Lundbergs till vinnare. Något skriftligt beslut i ärendet finns inte.
Mats Johansson bekräftar att han och Demirok fattade beslutet. Däremot känner han inte till kommuntopparnas informella bjudningar med Lundbergs.
– Oerhört märkligt måste jag säga. Jag blir både ledsen och beklämd om det har funnits arenor vid sidan av, säger Mats Johansson.
Även en annan person som Corren har pratat med är mycket kritisk till hela hanteringen och hävdar att det vid tidpunkten fanns en tyst överenskommelse över partigränserna som gick ut på att få in Lundbergs på marknaden.
– Både Paul och Lena ville att det skulle sluta så här. Vem tycker inte att det är kul att umgås med inflytelserika Lundbergs och höra "jävlar vad Linköping är en bra kommun, det är klart att Lundbergs ska in här, ta dig en grogg till" och helt plötsligt har man en marktilldelning.
"Blev besvikna"
Avtalet med Lundbergs slöts inte förrän i februari 2010. Köpesumman blev till sist 66,5 miljoner kronor.
Jörgen Lundgren är vd för Norrporten. Enligt honom förekom inte något liknande umgänge mellan Norrporten/Riksbyggen och kommunens representanter under tävlingen.
– Nej, vi har inte varit i någon loge och skålat i något bubbel, säger han.
– Min utgångspunkt var att det skulle skötas på ett korrekt och professionellt sätt. Vi la ner väldigt mycket tid och kraft och blev så klart besvikna över att vi inte vann.
Norrporten äger inte längre några fastigheter i Linköping.