Stadens ledande män klarade sig helskinnade ur härvan

I slutet av 1880-talet skakades Linköping av en förskingringshärva. I pressen beskylldes stadens ledande män för att göra allt för att själva klara sig.

Med ingång genom planket på St Badstugatans vänstra sida låg från sommaren 1872 Linköpings Allmänna Pantlåneinrättning. Byggnaden i fotots vänsterkant låg där Fromholtz` butik ligger idag, I fonden ses Baptistkyrkan på Klostergatan. Bild från 1913.

Med ingång genom planket på St Badstugatans vänstra sida låg från sommaren 1872 Linköpings Allmänna Pantlåneinrättning. Byggnaden i fotots vänsterkant låg där Fromholtz` butik ligger idag, I fonden ses Baptistkyrkan på Klostergatan. Bild från 1913.

Foto: John Bergqvist/Bild Linköping

Linköping2024-02-10 13:00

Vår stad

Det började i januari 1887 med att den gifte fembarnsfadern Gustaf Dahlstedt gick i konkurs.

Corren skrev att Dahlstedt var arbetsam och flitig, vilket bekräftas av att han samtidigt upprätthöll tre tjänster. Han var bokhållare på Sparbanken, föreståndare för stadens auktionskammare och chef för stadens pantlånekontor. De två sistnämnda verksamheterna stod under tillsyn av magistraten.

undefined
Bankbokhållaren, auktionisten och pantbankschefen Gustaf Dahlstedts konkurs i januari 1887 kom att skaka om de ledande kretsarna i Linköping. Alla utom Dahlstedt och hans borgenärer lyckades klara sig.

Trots goda inkomster och inga dyra vanor gick han i konkurs. Dahlstedt hävdade att det berodde på höga omkostnader för barnens uppfostran och förluster på borgensåtaganden för personer som gått i konkurs under 1880-talets lågkonjunktur. För att klara sina utgifter hade han använt såväl auktionsverkets som pantlånekontorets kassor.

Förskingringarna hade, enligt konkursförvaltaren, kunnat pågå eftersom revisorerna varit släpphänta och magistratens tjänstemän inte fullgjort sin tillsynsplikt. Bristen i konkursboet var i dagens penningvärde drygt 4 miljoner kronor.

undefined
Linköpings stads allmänna pantlåneinrättning startade sin verksamhet den 1 juni 1872. Dess förste chef var Gustaf Dahlstedt, som även var chef för stadens auktionskammare och bokhållare på sparbanken.

Dahlstedt hade själv tre i staden namnkunniga borgenärer. Krögaren A P Andersson, känd som Bonn på Druvan, järnhandlaren Mauritz Hydén och byggaren L P Larsson. Problemet var att de alla vid tiden för konkursen var döda utan att magistraten fullföljt sin uppgift att kräva nya. I en dom beslöt Linköpings rådhusrätt, vars ledamöter var identiska med magistratens, att borgenärernas arvingar var betalningsansvariga. 

Arvingarna överklagade domen och hävdade att rådhusrättens ledamöter var jäviga och bara ville skydda sig själva. Pressen delade den uppfattningen, men Högsta domstolen fastställde att arvingarna var betalningsansvariga. 

En lång rad olika rättegångar knutna till Dahlstedts konkurs och försnillning kom att genomföras. Flera av dessa avgjordes först i hovrätten.

undefined
Med ingång genom planket på St Badstugatans vänstra sida låg från sommaren 1872 Linköpings Allmänna Pantlåneinrättning. Byggnaden i fotots vänsterkant låg där Fromholtz` butik ligger idag, I fonden ses Baptistkyrkan på Klostergatan. Bild från 1913.

Östgötens redaktör Isidor Kjellberg anmälde stadsfiskalen J A G Frick, anställd av magistraten, till Justitiekanslern (JK) för åsidosättande av sin tjänsteplikt som allmän åklagare. JK beordrade Frick att åtala Dahlstedt för förskingring. Efter att han suttit häktad i en månad friade rådhusrätten Dahlstedt, som då återvände till sin tjänst på sparbanken. Han åtalades dock på nytt. Rådhusrätten friade åter Dahlstedt, men hovrätten dömde honom till sex månaders straffarbete samt beslöt att han aldrig mer fick arbeta för det allmänna.  

Alla i affären inblandade tillhörde stadens borgerskap och ingick i samma kretsar. Endast Dahlstedt och hans borgenärers arvingar straffades.

Fotnot: Magistraten var en statlig förvaltning som bland annat övervakade stadens verksamhet.

undefined
Linköpings auktionskammare låg under Dahlstedts tid inne på gården till Klostergatan 21, den tredje byggnaden på gatans högra sida. Huset, kallat Skönfärgaregården, är flyttat till Gamla Linköping. Bild från 1913.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!