Efter det att Corren presenterade samhällsbyggnadsnämndens planer på en upprustning av Raoul Wallenbergs plats har flera läsare hört av sig, upprörda över att spegeldammen i parken är borta från ritningarna.
- Vet inte kommunen att spegeldammen är en del av konstverket? undrar Elna Lagman, som bor på Vasavägen och ofta vistas i parken.
Halva konstverk- Om planerna ändå är att dra in vattenrännor i parken kunde väl lika gärna dammen få vara kvar. Ska vi nöja oss med halva konstverk här i Linköping? frågar hon sig.
Stefan Hammenbeck, konstintendent på länsmuseet, har också fått samtal från upprörda Linköpingsbor. Han förstår reaktionerna.
Förpliktelse att vårda- Om man som i detta fall tar emot en donation så ingår generellt en förpliktelse att vårda och ta ansvar för verket. Och att respektera konstnärens intentioner. Det finns ritningar som visar tydligt hur Ivar Johnsson tänkt sig hela anläggningen, det går inte att snacka bort, argumenterar han.
- Tänk vilket rabalder det skulle bli om man stängde av vattnet i Folkungabrunnen med motiveringen att det skulle bli för dyrbart att byta de rostiga ledningarna.
Det går att jämföra menar du?
- Ja, i grunden handlar det om att se till konstnärens ursprungsidé.
Stefan Hammenbeck talar om moraliska skyldigheter, men hur är det med de juridiska? Upphovsrätten gäller 70 år efter en konstnärs död, men i det här fallet kan man också åberopa den ideella rätten.
Ideell rätt- Den ideella rätten består i att man inte får göra kränkande förändringar på ett konstverk, det finns en uttrycklig formulering i lagtexten om detta, förklarar Erik Forslund, jurist på Bildkonst Upphovsrätt Sverige.
Vem avgör vad som räknas som kränkande?
- Det gör rättsinnehavarna, det vill säga arvingarna. Rent teoretiskt skulle de kunna stämma Linköpings kommun på skadestånd, om man upplever att kommunen agerar egenmäktigt, svarar Erik Forslund.
Läs mer i fredagens Corren.