"Kul att känna igen folk"

Johan Borg kallar sig BussBorg på sociala medier och levererar iakttagelser och tankar från sin chaufförsplats på såväl twitter, som Instagram, facebook och blogg. Inte så att han sitter och skriver eller fotar/filmar under körning, nej, nej. Men det kan hända att han gör ett inlägg under rast.

– Jag försöker variera vad jag skriver om, men någonting blir det väl varje dag om hur det är att vara busschaufför, säger Johan strax innan avfärd på Östgötatrafikens linje 15 mot Ekholmen i Linköping med bussen som bär konstnären Johan Krouthens namn.

Hur är det att vara busschaufför?

– Det är fantastiskt roligt och jag är extremt stolt över mitt yrke. Jag älskar det här!

Särskilt länge har han inte jobbat i yrket. Bara sedan december 2013. Tidigare var han ungdomsledare i en församling i Borås. Att Johan flyttade till Östergötland beror på att hans fästmö Lovisa kommer från Linköping. Paret bor numera i Norrköping.

Vad är det då som gör det nya jobbet så roligt?

– Den första kärleken var bara det faktum att ha kontroll på 18 meter ledbuss. Och sen är det förstås mötet med alla människor. Det är kul att börja känna igen folk och utbyta hälsningsfraser. En glad och nöjd resenär kan göra mig både glad och stolt.

– Jag försöker själv ha ett glatt och vänligt sätt och min inställning är att alla människor är goda och vill väl. Mina fördomar krossas hela tiden och det är ytterst få som inte sköter sig.

Men om folk är fulla och stökiga?

– Fredags- och lördagsnätter får man räkna med att det blir lite mer högljutt och får förebygga problem. Man kan avvisa ölburkar, berätta i högtalarna att det finns spypåsar om någon skulle må illa, exempelvis. Jag tror också att man förebygger en del problem genom bemötandet. Om en resenär på bråkhumör blir sedd, får ett leende och ett hej redan i dörren inbillar jag mig att det är lite avväpnande.

Busliv?

– Givetvis har jag sagt ifrån om någon varit alldeles för gapig eller lyssnat på hög musik i telefonen. Då försöker jag göra det så snällt som möjligt, förklara att det stör andra resenärer och tacka för förståelsen. Jag drar mig för att resa mig från förarplatsen och tillrättavisa. Det ska vi undvika för vår egen säkerhets skull. Om det skulle bli bråk eller hotfullt har vi både förarstöd som kan åka ut på helgnätter och överfallslarm.

Gratisåkare?

– Ibland får man ha överseende med folk som av en eller annan anledning har glömt sitt kort. Då kan jag låta dem åka med ändå. Men de får naturligtvis inte sätta det i system. Fast man lär sig ganska snabbt att se vilka som verkligen har glömt kortet och vilka som försöker åka gratis.

Annorlunda?

– En Linköpingsbo ville åka med en hållplats, men utan att betala. Vet du inte vem jag är? sa han. Jag är ju känd!

Kändisen fick inte åka med.

Bussborg kör både stadstrafik och landsbygdstrafik och trivs lika bra på stadens gator som på landsbygdens slingrande vägar. Han tycker att det är mer action i stan med start och stopp om vartannat. Han ser också hur passagerarna på landsbygden verkar ha mer tid och ofta pratar lite mer. På längre linjer pratar han själv mer och brukar hälsa passagerarna välkomna i mikrofonen.

– Då brukar jag säga att jag ska göra mitt yttersta för att det ska bli en så bra och trygg färd som möjligt. Det är ju min främsta uppgift som chaufför att framföra fordonet tryggt och säkert.

Vilket han gör med ett leende.