Nu är det fyra år sedan händelsen inträffade. Under de två senaste åren har dottern haft många diskussioner med försäkringsbolaget Crawford & CO som, via bolaget Gjensidige – som hanterar enskilda ärenden – flera gånger meddelat att de lägger ner ärendet. Men dottern, Yvonne Pettersson, har begärt omprövning.
– Jag ger mig inte. Så här borde det inte kunna gå till, säger hon.
När olyckan inträffade hade Yvonnes mamma, då 87 år, kommit tillbaka till sitt äldreboende efter att ha varit inlagd på sjukhus i tre veckor. Yvonne vänder sig mot att man på boendet inte insåg att mammans hälsotillstånd hade förändrat efter sjukhusvistelsen. Hon åt både lugnande, och blodförtunnande, medicin. Vårdenhetens ansvar var att i det läget se över hur vården av mamman behövde förändras, tycker hon.
– Ändras omsorgsbehovet ska en ny vårdplan upprättas. Hade man gjort det hade man också insett behovet av sänggrind.
Någon sänggrind användes inte och en natt föll mamman ur sängen och skadade sig så illa att hon blev permanent handikappad. Ansvaret för detta faller därför på det kommunala äldreboendet, tycker Yvonne Pettersson och påpekar att mamman hade sänggrind under sin sjukhusvistelse.
Efter olyckan gick det en tid och Yvonne Pettersson funderade mycket på omständigheterna kring moderns olycka. Hon kontaktade försäkringsbolaget Crawford & CO, där kommunen tecknar sina ansvarsförsäkringar.
– Jag tycker mamma uppfyller alla de krav som ställs för att få ersättning. Hon har fått en permanent skada som orsakades av slarv på vårdboendet.
Yvonnes mamma kräver 3 000 kronor för sveda och värk.
Karin Hallberg, som är skadechef på Gjensidige, säger att hon kan förstå Yvonne Petterssons reaktion med tanke på att den krävda summan inte är stor.
– Men själva skadeståndsbeloppet – högt eller lågt – är i sig inte relevant. Har man rätt till ersättning ska man få det oavsett storleken på summan, säger hon.
Bolagets ansvar är att utreda om det som inträffade berodde på vårdslöhet från från personalens sida. Karin Hallberg säger att man har tagit del av materialet i akten, pratat med anställda på äldreboendet och med företrädare för kommunen. Några bevis på slarv har inte kunnat styrkas, hävdar hon. Enligt Karin Hallberg fanns inte heller något underlag från utskrivande läkare som visade att mammans vårdbehov var förändrat eller hade ökat.
– Vi gör aldrig medicinska bedömningar utan litar på den utskrivande läkaren, säger Karin Hallberg.
Karin Hallberg beklagar det som hände men beskriver det som en olyckshändelse.
– Olyckor är inte per definition skadeståndsgrundande, konstaterar hon.
Yvonne Pettersson är inte nöjd med svaret och anser att alla bara skyller ifrån sig. Varken äldreboendet eller försäkringsbolaget har gjort det de ska, tycker hon.
– Jag förstår att försäkringsbolaget inte gör medicinska bedömningar. Men hade de läst mammas journal hade det framgått att hon var svag både före och efter sjukhusvistelsen och att äldreboendet därför borde ha gjort en ny vårdplan. Något de inte gjorde.
Händelsen lex Sarahanmäldes och det besked Yvonne Pettersson fått är att boendet har tagit till sig detta och ska se till att det inte händer igen.
Användning av sänggrind är omdiskuterat. Socialstyrelsen manar till försiktighet eftersom det kan upplevas integritetskränkande och dessutom öka risken för skador, i händelse av att någon skulle försöka klättra över den.
Yvonne Pettersson känner till detta, men menar att mammans förändrade hälsotillstånd nonchalerades. I moderns tillstånd var en sänggrind en garanti för säkerhet och inget annat, anser hon.
Hon känner sig uppgiven efter alla samtal med försäkringsbolaget och misstänker att handläggaren/försäkringsbolaget helt enkelt tycker att mamman är för gammal och därför inte i behov av några pengar.
– Rätt ska vara rätt. Ingen vill väl bli behandlad så här när man blir gammal. Jag har till och med fått frågan om vad hon ska ha pengarna till. Hela attityden från försäkringsbolaget är exempel på åldersdiskriminering, säger hon.
Att försäkringsbolaget skulle lägga sig i vad en försäkringstagare ska använda eventuella pengar till tillbakavisas absolut av Gjensidige.
– Något sådant ska inte förekomma och jag aldrig hört talas om det, säger Karin Hallberg.
Linköpings kommun hänvisar helt till försäkringsbolaget i frågan, enligt Hans Salomonsson på säkerhetsgruppen.
I dag är Yvonne Petterssons mamma betydligt piggare än när olyckan inträffade. Efter olyckan flyttades hon från vårdboendet till ett demensboende på Åleryd och där har hon trivts bra hela tiden.
Men gå kan hon fortfarande inte.