På Stiglötsgatans äldreboende finns tre avdelningar. En för dementa, ett ålderdomshem för 18 boende och ett sjukhem för lika många. På varje avdelning finns en matansvarig undersköterska som väljer meny för en vecka med 14 dagars framförhållning. Menyn väljs från Familjen Dafgårds, livsmedelsgrossisten med säte i Källby strax utanför Lidköping.
Maten kommer färdiglagad och kyld i vakuumförpackningar transporterad de dryga 20 milen från storköket i Källby. Den förvaras i kylskåp, ett för varje avdelning. När det är dags att äta den värms eller steks den i respektive avdelnings kök. Den kompletteras med bröd, potatis, ris, pasta och grönsaker som köps på Coop och tillagas på plats.
Pernilla Yngve ansvarar för maten på ålderdomshemmet och BeriMohammadi för demensboendet. De tycker att maten är god. Till och med bättre sedan det privata serviceföretaget Aleris vann upphandlingen och tog över från det kommunala Leanlink i oktober förra året. Då kom maten från köket i Kärna skola. Varm i kantiner till lunch och en kall kvällsmat.
– Då var maten mer färdig, vi kunde inte göra så mycket åt den, säger Beri.
– Nu kan vi ändra på den, krydda eller spä på med grädde i såserna, fyller Pernilla i.
Eftersom maten från Dafgårds måste värmas eller stekas fylls kök och matsal med dofter. Så var det inte förut när locken lyftes av kantinerna. Ofta bakas det också i Stiglötsgatans kök. Som idag gifflarna. Då doftar det ännu mer.
I ålderdomshemmet en trappa ned har precis en redd grönsakssoppa serverats när vi besöker det dagen därpå. Sex damer har valt att äta i det gemensamma matrummet. Rummet är ljust och på bordet står brödkorg, margarin och ost. Soppan serveras av personalen i djupa tallrikar.
– Maten smakade bättre förut, innan Aleris tog över, tycker Sonja Ahlin.
Hon har bott här i tre år och kan jämföra maten som kom från Kärna skola i kantiner och den som kommer från Dafgårds.
Men Sonja är rätt ensam om att kritisera maten. Inga-Marianne Johansson och Birgit Ottosson tycker till exempel att den är bra. Det stora problemet är att man inte hinner bli hungrig mellan måltiderna, anförtror mig Birgit.
– Man gör inte så mycket och då blir man inte hungrig.
Jag får en smakportion av soppan och håller med Sonja som tycker att den skulle kunna vara mer kryddad. Samtidigt enas vi vid bordet om att det kan vara svårt att laga mat som alla tycker om. Några andra damer tycker nämligen att soppan är lagom kryddad. Kanske hade det varit bra om det funnits lite kryddor på bordet, men jag ser inga.
Veckomenyn bestäms inte i samråd med de boende får jag veta av matgästerna men Helen berättar att den ändå är anpassad till deras smak.
– Vi lär känna dem som bor här så bra, så vi beställer inte mat som de inte tycker om, säger Helen.
– Som blodpudding till exempel, det tycker jag inte om, fyller Sonja i.
Dagens meny står skriven på en tavla på väggen. Där finns ingen alternativ rätt angiven, men man löser kommunens krav på att det ska finnas minst två rätter att välja mellan till åtminstone ett mål om dagen, med att hämta mat från en annan avdelning om någon inte vill ha dagens rätt. Avdelningarna har olika menyer.
Efter att alla tömt sina skålar serverar undersköterska Helen Johansson äppelpaj med vaniljsås. Den serveras upplagd i portionsskålar den med.
– Den var god, lagom söt, tycker Birgit som får medhåll från alla.