Det är inte lätt att smita längs väggarna i Vasahallen när dansträningen pågår. Den här söndagsmorgonen är det Berzan, Folkunga och Björkö som tränar, och idrottshallen är smockfull.
- Då är det ändå ganska få här i dag, säger Therese Österberg, som är danstränare tillsammans med Mikael Svelander och Bonnie Lind.
Få? Det är en bra bit över hundra personer i hallen, och när alla ställer upp runt väggarna går det knappt att få in ett par till, om man så använder skohorn och smörfett.
Årets studentbaler slår alla rekord i antal deltagare. Igen. Och deltagarna är som vanligt mycket seriösa och engagerade. Här dansas så svetten lackar. De koncentrerade minerna är mångfalt fler än de flamsigt lyckliga.
Koncentrerad bör man vara om man vill delta i abiturientbalen. Den som inte klarar danserna kan mista den chansen.
- Ja, man måste kunna danserna för att få vara med, säger Mikael Svelander.
Det är danstränarna som avgör vem som kan och inte kan. Det är också de som har den otacksamma uppgiften att tala om det.
- Än så länge har vi inte behövt ta några allvarliga samtal med någon, men det kommer säkert nu när det närmar sig, säger Mikael.
Av de som är på plats den här dagen lär dock ingen åka ut. Nivån är otroligt hög överlag. Det är så vackert att reportern blir alldeles tårögd. Och betänk då att dansarna till största delen är klädda i stuprörsjeans och t-tröjor.
Studenterna har kommit en lång väg sedan de ställde upp sig här längs en långvägg en kulen januaridag, för att ta sina första stapplande valssteg. Rakt fram. Utan snurrar.
Nu klarar de till och med sidosparkar, lyft och vals åt vänster.
- Det är ju det som är så roligt, när man ser dem som verkar ha två vänsterfötter klara av det här, säger Therese Österberg.
Nu är det paus, och på gummigolvet sitter Ellen Strid och Adam Ragnar och pustar ut. Det är första balen för båda två.
Tror ni att ni kommer att få nytta av den här kunskapen efter balen?
- Ja, någon nytta får man ju säkert av det, säger Ellen.