"Man måste alltid våga be om en ny chans", säger Lara Nickel Cardoso, som bad att få jobba trots att hon saknade vissa meriter.
Hon cyklar överallt, har hur många portkoder som helst att hålla koll på, servar kaffemaskiner och levererar kaffe. Dessutom är hon från världens näst största kaffeproducentland. Det är Lara Nickel som med sitt driv och sin envishet skaffade sig sitt nuvarande jobb och som tycker att svenskt kaffe är underskattat.
Vi träffar brasilianskan i centrala Linköping, ett av hennes tre huvudområden. Förutom i city jobbar Lara i Tornby och Mjärdevi. Hennes uppdrag är att se till att det finns kaffe på arbetsplatser. Utan henne blir det förmodligen inget fika på många kontor i Linköping.
– Jag trivs jättebra på mitt jobb. Det är så spännande att träffa olika personer nästan varje dag.
Det var kärleken som drog kaffe-tjejen till Sverige och det är sonen som gör att hon har valt att stanna kvar. Lara träffade sin svenska exsambo i São Paulo. När Lara och hennes dåvarande fick ett barn ihop bestämde de sig för att flytta till Sverige 2012. Nio år senare separerades de, men Lara valde att stanna i Sverige för sonens skull.
– Det är lite egoistiskt att ta honom till Brasilien när han redan har växt upp här.
Lara förvandlade sin svaghet till en styrka. Hon hade inget körkort – då kom hon på en smart lösning.
Hur var ditt första intryck av Sverige?
– Jag kom i juli och alla var så glada. Sedan kom vinterhalvåret och jag undrade vart alla svenskar tog vägen. De bara försvann, säger hon och skrattar.
– Under min första vinter 2012 var det minus 16 på termometern. Det var första gången som jag upplevde en sådan kyla.
Laras första jobb var som städerska, där hon bland annat städade hos Beans in Cup. Hon var så engagerad i sitt jobb att företaget erbjöd henne en tjänst. Det fanns dock ett litet problem. Lara hade inget körkort. Hon ville så gärna ha jobbet att hon inspirerade företaget att börja leverera kaffe via en lådcykel.
– När chefen sa att jobbet krävde ett körkort sa jag att jag gärna cyklar. Då skaffade de en lådcykel. Efter att vi började med leverans på lådcykel blev det mer och mer vanligt, säger Lara.
Ibland servar hon maskiner och ibland levererar hon kaffe, men alltid på cykel.
En vanlig arbetsdag för Lara börjar klockan sju och slutar klockan fyra. Hon tar cykeln, lastar på med kaffe och åker runt. I snitt cyklar hon två mil per dag. Alla kaffemaskiner har en servicedag en gång per månad, men hon servar åtminstone en gång per dag. Ibland är det bara kaffeleverans.
– Man måste lära sig att lyssna på maskinen. Jag har blivit någon slags kaffemaskinsläkare, säger hon och ler.
"Jag känner mig som något slags kaffemaskinsläkare", säger Lara.
Genom sitt jobb har Lara koll på vilka som konsumerar mest kaffe i Linköping. Hon nämner bland annat Stadshuset, CleanTek, Berzeliusskolan och Arla.
– Men ni på Corren dricker också en hel del kaffe, konstaterar Lara.
När vi frågar Lara om hur mycket kaffe det handlar om ringer hon direkt till sin kollega. "Jocke vet allt", säger hon. Han söker på Badhusgatan och avslöjar att det rör sig om tio till tolv kartonger per leverans. Varje kartong innehåller tio stycken kaffepaket. Beställningen sker ungefär var sjätte vecka.
Här står Lara framför byggnaden till en av sina många kunder. "Jag har hur många portkoder som helst att ha koll på."
Dricker du kaffe själv?
– Ja, men inte mer än två koppar per dag. Jag är ingen jätteentusiast, men man måste starta dagen. I Brasilien gäller kaffe och öl. De flesta dricker bryggkaffe, men vissa dricker espresso.
Vad tycker du om kaffet i Sverige?
– Jag tycker att kaffet i Sverige är jättegott. Man måste komma ihåg att kvalitén på vatten gör skillnad för kaffesmaken också. I Kiruna smakar kaffe annorlunda till exempel, för att vattnet där är mycket godare. Det svenska kaffet är underskattat.