Elias Aguirre, ordförande i barn- och ungdomsnämnden, förklarar att Linköpings tidiga förskolenedläggningar har gett eko bland kollegor i andra kommuner.
I en artikel i DN offentliggjorde Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, sin rapport där de bedömer att mer än var tionde förskola i Sverige måste läggas ner innan 2027. Detta främst till följd av lägre barnafödande och minskad invandring. Rapporten grundar sig på Statistiska centralbyråns (SCB) befolkningsframskrivningar.
– Det är ju en väldigt teoretisk beräkning för hur många barn vi har och hur många förskolor vi har. Men det är klart att när vi har så här stora minskningar av målgruppen så kommer det att innebära att enheter stängs. För det blir svårt att bedriva förskola på så många ställen som man har med tio procent färre barn, säger Madeleine Holm, ekonom på sektionen för ekonomisk analys på SCB.
Trenden går att se i allt från storstäder till avbefolkningsorter på landsbygden.
– Men det drabbar även kommuner som historiskt har växt, tittar man på riket som helhet så har ju målgrupperna inom förskola och skola ökat och har inte minskat på väldigt lång tid. Så det här är lite av en ny situation.
I Linköping har redan arbetet med förskolenedläggningar påbörjats. Totalt har 15 förskolor lagts ner senaste åren. Elias Aguirre (S), ordförande i barn- och ungdomsnämnden, ser stora fördelar med att de redan har tagit de här besluten och snabbare kunnat använda pengarna till annat.
– Jag skulle snarare säga att resten av Sverige är på efterkälken i den här frågan. I Linköping såg vi det här redan för två år sedan och har gjort stora förändringar för att möta de minskade barnkullarna. 2023 hade vi det minsta antalet nyfödda barn i Linköping på 20 år.
Finns det någon risk att ytterligare förskolor läggs ner?
– Vi har redan gjort de förändringar vi ser behöver göras, så vi ser inte framför oss att vi behöver lägga ner fler förskolor.
Aguirre (S) förklarar att de senaste årens nedläggningar och de därmed lägre lokalkostnaderna har frigjort välbehövligt utrymme i budgeten. Resurser som istället kan läggas på bland annat att kompetensutveckla personal, öka andelen tillsvidareanställningar och jobba mer med integrationen.
– För några år sedan så var vi i ett läge där vi väldigt snabbt behövde öka antalet medarbetare. Då är det svårare att hålla uppe kompetensen i det svenska språket och svårare att hitta personal.