Gunnar Ölfvingsson slutar efter 22 år som kommunekolog.
– Vi ska vara rädda om de platser som idag inte har så mycket ljus och utveckla stråk i staden som har ingen eller liten ljusförorening, säger kommunekologen och projektledaren Gunnar Ölfvingsson.
Kan man känna sig trygg på dom platserna?
– Det kanske kan låta lite lustigt att vi ska jobba för att göra vissa platser mörkare, men vi ska ha ljus där det behövs. Det går också att jobba med ljuset genom rörelsestyrd belysning, ljus av olika våglängd och att inte rikta det mot exempelvis vatten eller ett naturområde.
Fladdermöss, vissa fågelarter och nattaktiva insekter behöver mörker för att trivas. Linköpings kommun har i flera år pratat om att försöka gynna nattens djur, nu blir det en mer konkret satsning som inleds med en inventering av lämpliga platser att fokusera på.
Naturvårdsprogrammet är basen för allt naturvårdsarbete i kommunen och revideras ungefär var femte år. I programmet ingår en handlingsplan med 50 åtgärder som kommunen ska utföra de kommande fem åren.
Utöver satsningen på fladdermöss och mörker handlar det bland annat om att försöka förbättra vattenkvalitén i sjöar och vattendrag, mer träd och grönska i stadsmiljön och att restaurera minst sju våtmarker och småvatten i kommunen.
I handlingsplanen finns också en punkt om att utreda ett nationellt besökscentrum i Tinnerö. Det är en fråga som stötts och blötts i många år utan att något hänt.
– Att lyfta eklandskapet via ett besökscentrum skulle vara bra för stan och bra för besöksnäringen. Det är inget som vi ser hända på kort sikt, men vi vill hålla frågan levande. Det vore kronan på verket.
Enligt Gunnar Ölfvingsson nämns Linköpings naturvårdsarbete med respekt i resten av landet. Kommunen ligger långt fram i många frågor, men det finns förbättringspotential.
– Vattenkvalitén är inte bra och vi behöver bli bättre på att samordna arbetet kring vattenfrågor. Det kan jag känna frustration över ibland. Här ligger exempelvis Norrköping längre fram med anställda limnologer och vattenplanerare.
"Norrköping är längre fram med anställda limnologer och vattenplanerare", säger Gunnar Ölfvingsson. En limnolog är en expert på livet i sötvattenmiljöer. En vattenplanerare är en person som ser till att det tas hänsyn till vattenmiljöer vid exempelvis nybyggen.
Tinnerbäcken, där vi träffas för intervjun, är ett exempel där vattnet inte är det bästa.
– Alldeles för mycket dagvatten från vägar och bostadsområden rinner ut i bäcken och dessutom finns det dammar och andra vandringshinder för fiskar. Särskilt dagvattenarbetet går långsamt eftersom det handlar om så stora investeringar.
Gunnar Ölfvingsson har under sina 22 år som kommunekolog sett hur naturvården fått en högre status och blivit ett mer naturligt inslag i arbetet med nya exploateringar så som bostadsområden och vägbyggen.
Nästa stora utmaning står för dörren – ostlänken är inte långt borta och planeringen är i full gång.
– Det är en mycket stor förändring av stan och det är områden där vi inte har speciellt mycket grönt idag. Det är en stor utmaning, men det finns samtidigt en jättepotential att göra något bra. Den gröna infrastrukturen är superviktig för en god framtid, säger Gunnar Ölfvingsson.
Större vattensalamandern är en hårt EU-skyddad art, som kommunen tillsammans med länsstyrelsen kommer få jobba med när ostlänken byggs.
Senare i vår går du i pension. Vad är det roligaste du gjort som kommunekolog i Linköping?
– Att få jobba med förvaltningen av Viggebys naturreservat. Det handlar både om att göra det bra för friluftslivet så att alla kan komma ut, men även att göra bra saker för naturvården.
Vad är du inte nöjd med?
– Arbetet med våra vattenmiljöer. Vi har ett vattendirektiv från EU där vi ska jobba för god ekologisk status, det känns som att vi ligger långt efter där vi borde vara. Vi kan göra betydligt mer.
Gunnar Ölfvingsson går i pension efter 22 år som kommunekolog i Linköping. "Det ska bli skönt, men samtidigt en väldig omställning", säger han.