Vår stad
Tillgången på bostäder motsvarade inte på långt när behovet vilket ledde till en betydande trångboddhet. Läget förvärrades av att många av stadens äldre byggnader inte bara var omoderna utan till och med förslummade. Situationen var densamma i flertalet andra svenska städer.
Detta, kombinerat med statens önskan att öka födelsetalen, var bakgrunden till att riksdagen 1935 beslöt att införa fördelaktiga statliga lån för byggandet av bostäder avsedda för låginkomstfamiljer med tre eller flera barn.
I Linköping fick Stiftelsen Solgårdar, som var knutet till HSB, uppdraget att med stöd av dessa lån bygga vad som kom att kallas för barnrikehus.
Linköpings första barnrikehus uppfördes på Kristinagatan 14. Hösten 1936 kunde 18 barnrika familjer flytta in i det huset. En av dessa familjer hade elva, en annan åtta och en tredje sju barn. Sammanlagt hade de arton familjerna 76 barn. Utemiljön iordningställdes med särskild tanke på barnen.
Därefter uppförde Solgårdar ytterligare fem bostadshus för barnrika familjer. 1944 fick Solgårdar bygglov för ett nytt barnrikehus på Sandgatan 12 i Gottfridsberg. När det stod klart hösten 1945 flyttade aderton familjer med sammanlagt 71 barn in där.
I tidningen Östgöten presenterades lägenheterna som ljusa och luftiga. Bostäderna bestod av ett stort och ett litet rum samt ett kök med en, som tidningen skrev, ganska rymlig matplats skilt från köket genom en skjutdörr. Badrum, rostfridiskbänk, arbetsbänk med marmorskiva och sopnedkast lyftes fram som finesser. Östgöten skrev att arkitekten, Åke Lindberg på HSB:s arkitektkontor, genom en rad praktiska lösningar besparade husmödrarna många onödiga steg. Östgöten underströk vidare den fördel som barnen på Sandgatan 12 skulle få av närheten till Lektorshagen.
Till varje lägenhet hörde ett källarförråd, en liten matkällare samt plats för tre cyklar. Den gemensamma tvättstugan skulle räcka till för husets lite drygt hundra invånare.
Vice värden på Sandgatan 12, den förre bangårdsmästaren C J Wahlberg, berättade för Östgöten att hyresnivåerna var förmånliga. Den egentliga årshyran skulle vara 1 118 kronor, men hyresbidragen gjorde att en familj med tre barn bara behövde betala 783 kronor per år. För en familj med sex barn gjorde hyresbidraget att årshyran stannade på 447 kronor.
Stångåstaden erhöll 1958 Stiftelsen Solgårdars byggnader som en gåva mot att bolaget tog över Solgårdars samtliga skulder.
Tack Bo Peter Persson, stadsarkivet.
