– Det var 2002, jag var mellan två jobb och jag hade inget annat vettigt för mig.
Det var en snäll dokusåpa.– Vi kände ändå hur programmakarna ville skapa konflikter inbördes och göra allt spektakulärt. Men vi ville bli kända för vårt artisteri, inte för att vi sprang omkring nakna.
Vad betydde programmet?– Massor. Vi fick medieträning, ta sånglektioner, öva scenagerande och dans under tre månader. Och så gick jag och vann!
Tankar om Bert Karlsson?– Han är en ärlig skitstövel, som jag ändå gillar. Han är en av få som vågar säga vad han tycker. Jag följer honom i Youtubekanalen "Berts värld" där han avhandlar allt mellan himmel och jord.
Har du kontakt med andra halvan av Fame, Jessica Andersson?– Ja. Vi hade en Fame-reunion på en klubb i Stockholm nyligen och snart har jag henne som gästartist på ett gig i Västerås.
Jag hittade en gammal artikel där ni påstods gräla . . .– Oj, vad jag har fått äta upp den grejen, kallats missunnsam och allt möjligt. Det jag sa var att jag inte fick komma till min rätt under Fametiden. Det var alltid fotomodellen Jessica man ville fronta, men varumärket Fame var ju en duo! Jag är inte bitter, men vidhåller att det var väldigt ojämställt.
Trött på att sjunga "Give me your love"?– Skittrött, men det är ändå kul att känna publikens glädje.
Du nosade på årets Melodifestival.– Jag fick en förfrågan om att sjunga låten "Standing in the shadows". Den kändes väldigt mycket jag och jag gillade den skarpt. Vi kom ganska långt, men inte ända fram.
Berätta om läderbyxbataljen!– På delfinalen i Leksand, 2006, skulle jag se lite mustigt irländsk ut till låten "The name of love" i ett par ruffiga, svarta brallor. Men när de anlände var de glänsande och bajsfärgade. "Ska jag verkligen se ut så här", tänkte jag och någon sa "ge honom ett par träskor också, så ser han ut som Nils Holgersson.
– Jag kan ändå ångra att jag föll för trycket och slutade ha dem. Sammantaget var det fler artiklar om mina byxor än om Carola, som vann det året.
Något mer eget album?– Det är en dröm, ja. Jag skulle vilja vara med under hela skrivprocessen. Det skulle heta "Reflektioner". Det finns mycket att gräva ur mitt liv vid det här laget . . .
Vad repar du just nu?– Sting och Jussi Björlings "Till havs" som jag ska framföra i Trosa kyrka. Och sen laddar jag inför Fotbolls-VM. Jag har varit mycket i Moskva och sjungit rockklassiker med Ryska filharmoniska orkestern. Sist var det 6 000 i publiken, helt hysteriskt. I Sotji ska vi underhålla i samband med slutfinalerna.
En genial låt?– Queens "The show must go on", när man vet hur otroligt sjuk Freddie var just då. Ren magi. Kolla, jag ryser bara jag tänker på det!
Du jobbar med flygrädda i Linköping. Finns det obotbara?– Ja, men då vill man inte bli botad. Min roll som pilot är att förklara hur oerhört väl förberedda vi som sitter i cockpit är. På väderfenomen under resan, bränslemängd, vikt . . . allt. Jag förklarar vad de olika ljuden betyder, som när landningsstället fälls upp och när det låter som om motorerna sackar.
Det är rätt turbulent i ditt liv just nu?– Ja, jag är nyskild och det har varit tufft. Det blir bra till slut, men inte alltid som man tänkt sig. Jag står i ett vägskäl och vet inte riktigt vart det bär av härnäst. Dessutom har flygbolaget där jag länge arbetat just gått i konkurs. Så det är allt på en gång.
Hur vill du att livet ser ut om fem år?– Jag bor vid en sjö på landet och har ett amfibieplan som jag kan förtöja vid egna bryggan. Jag gör mer av egna projekt, som RIP i Konsert & kongress i höst. "Rest in peace" ska bli en serie konserter där jag hyllar artister som gått ur tiden. Som Sinatra, Elvis. Bowie.
Fem ord om dig själv?– En noggrann, snäll och humoristisk ensamvarg med kort stubin.
Om du får göra en tidsresa?– Efter andra världskriget, när världen andades ut och rocken kom.
Ditt sämsta köp?– En bil som dog efter två dagar. Något elektriskt. Processen pågår just nu.
Något du är extra nöjd med?– Att jag har håret kvar.
En okänd talang?– Jag kan cykla enhjuling.
Ett annat yrke som passat dig?– Snickare.
Där trivs du bäst?– Ensam vid en lägereld, vid en sjö i svenska fjällen.
Person du vill bjuda på middag?– Trump. Alltså, hur tänker karln?
Ett erbjudande du inte skulle tacka nej till?– Att bli sångare i Deep Purple.