I början av januari skrev statsminister Löfven, finansminister Magdalena Andersson och bostadsminister Mehmet Kaplan en debattartikel där de slog fast att det behövs 700 000 bostäder fram till 2025. De pekade på behovet av reformer, och samarbete mellan partierna. Lägg alla politiska låsningar åt sidan, var budskapet.
På fredagen togs första steget i ett sådant samarbete när de nationella bostadsförhandlingarna inleddes. I gruppen finns alla partier utom Sverigedemokraterna representerade. Linköpingsbon och riksdagsmannen Johan Löfstrand (S) är tillsammans med finansminister Andersson de socialdemokratiska representanterna i gruppen.
Så hur ser lösningarna ut?
– Ha, ha, ja du vi har precis haft första mötet. Man ska väl vara ödmjuk och säga att den förra regeringen gjorde mycket bra även om de inte nådde ända fram, för bostadspolitik är svårt. Jag tror man kan konstatera att det kommer att ta lite tid nu också, säger Johan Löfstrand.
Den första förhandlingen på fredagen var mindre förhandling och mera diskussioner, enligt Löfstrand. Men nu ska möten hållas regelbundet och förhoppningen är att gruppen ska kunna presentera några förslag i början av sommaren.
Att Sverige har hög bostadsstandard jämfört med många andra länder är något att värna om, enligt Löfstrand.
– Samtidigt behöver vi ha en diskussion om hur vi kan industrialisera byggandet så att vi kan standardisera hus på ett tydligare sätt, säger han.
Industrialisera och standardisera är ord som för tankarna till de, i många fall, så hånade miljonprogrammen. Men den stora utmaningen, enligt Löfstrand, handlar inte så mycket om huruvida husen ser likadana ut. Snarare att man planerar, placerar och bygger på ett sådant sätt att man motverkar både otrygghet och segregering.
Några av de konkreta resultaten från fredagsmötet handlar om; att standardisera byggen på ett sådant sätt att det kan underlätta bygglov i flera kommuner. Att förenkla överklagandeprocesser och att hitta morötter så att kommuner kan ta sitt ansvar när det kommer till bostadsbyggande.
Enligt Löfstrand tillhör inte Linköping de kommuner som måste lockas med morötter för att få något gjort. Han beskriver det bostadspolitiska läget i kommunen som ambitiöst. Både nu och tidigare.
– Men det gäller inte för alla kommuner. I exempelvis Stockholmsområdet finns det kommuner som prioriterar att göra stora kommunala naturreservat hellre än att bygga bostäder. Det är framförallt där det behövs morötter för att de ska ta sitt ansvar.